Recital med Christian Svarfvar - Violin
En briljant konsert!
Violinisten Christian Svarfvar glänste ikväll i Musikhögskolan i Örebros konsertlokal. Skickligt ackompanjerad av Mats Jansson på piano.
Konserten inleddes med Beethoven's vårsonat, melodiöst och vårdat spel i första satsen men kanske en aning återhållsamt. Andra satsen var vacker, mjuk och i det närmaste perfekt avvägd med en känslig ton. Tredje satsen gick i ett flygande tempo och fick en lekfullhet som uppskattande fräschör mot bakgrund av de tidigare satserna.
Sedan följde Paganinis Caprice nr.9 och nr.1. Den första spelades på ett alldeles utmärkt sätt och Svarfvar gjorde musik av denna tekniska övning, bättre omdöme finns knappt. En virtuos njutning! Den senare var även den en uppvisning i skickligt tekniskt kunnande i ett närmast övermänskligt tempo, även här med musikalisk känsla.
Efter paus följde Stenhammars två romanser som var mjukt och elegant framförda. Man kunde kanske sakna lite mer ömhet och kärleksfullhet i den första och aningen mer frustration i den andra men detta är en högst personlig analys och spelet var helt klanderfritt. Sista nummret var Saint-Saens Rondo capriccioso och konsertens höjdpunkt. Enastående vituositet men hela tiden med en lekfull nästan småretande känsla tog verkligen fram det bästa hos stycket vars tolkning tillsammans med Ivy Gitilis är den bästa jag hört! Som extranummer Kreisler's Liebesliet. En charmerande avslutning som fick en att lämna konsertlokalen med ett glatt småleende på läpparna. Allt som allt en bra konsert av en utmärkt violinist!
Violinisten Christian Svarfvar glänste ikväll i Musikhögskolan i Örebros konsertlokal. Skickligt ackompanjerad av Mats Jansson på piano.
Konserten inleddes med Beethoven's vårsonat, melodiöst och vårdat spel i första satsen men kanske en aning återhållsamt. Andra satsen var vacker, mjuk och i det närmaste perfekt avvägd med en känslig ton. Tredje satsen gick i ett flygande tempo och fick en lekfullhet som uppskattande fräschör mot bakgrund av de tidigare satserna.
Sedan följde Paganinis Caprice nr.9 och nr.1. Den första spelades på ett alldeles utmärkt sätt och Svarfvar gjorde musik av denna tekniska övning, bättre omdöme finns knappt. En virtuos njutning! Den senare var även den en uppvisning i skickligt tekniskt kunnande i ett närmast övermänskligt tempo, även här med musikalisk känsla.
Efter paus följde Stenhammars två romanser som var mjukt och elegant framförda. Man kunde kanske sakna lite mer ömhet och kärleksfullhet i den första och aningen mer frustration i den andra men detta är en högst personlig analys och spelet var helt klanderfritt. Sista nummret var Saint-Saens Rondo capriccioso och konsertens höjdpunkt. Enastående vituositet men hela tiden med en lekfull nästan småretande känsla tog verkligen fram det bästa hos stycket vars tolkning tillsammans med Ivy Gitilis är den bästa jag hört! Som extranummer Kreisler's Liebesliet. En charmerande avslutning som fick en att lämna konsertlokalen med ett glatt småleende på läpparna. Allt som allt en bra konsert av en utmärkt violinist!
Kommentarer
Trackback
