Zaml

Det är i det ljuset som resultatet i EU-valet ska se"

Den alltid lika skickliga Nisha Besara på Dagens Arena hittar en annan intressant analys av valet i sin artikel "Förstärk Personvalet" (http://www.dagensarena.se/text/2009/06/forstark-personvalet) hon driver tesen att riksdagen och demokratin i stort har att tjäna på att öppna upp för personvalet för att på så vis minska den hårda partistyrningen. Rent principiellt måste man hålla med i hennes slutsats det enda märkliga är att denna analys grundar sig återigen på EU-valet och ger resultat i ett inrikespolitiskt läge. Här har vi väl gränsen för vilken typ av direkt applicerbara lärdomar som kan dras. 

I Robert Sundbergs otroligt torra krönika "Geografisk analys av EU-valet" (http://www.dalademokraten.se/Templates/pages/news.aspx?id=73861&epslanguage=sv) återfinns dock en riktig finess. I parentes har han skrivet ut antalet röster i procentenheter även innefattande de som ej röstade. Plötsligt svindlar tanken när man ser att av alla röstberättigade har endast 10,8 % av väljarna röstat på S och 8 % röstat på M. Naturligtvis kan man inte räkna såhär på annat sätt än att illustrera ett tankeexperiment eller om man så vill förmedla en poäng. Poäng blir således att det som alla partier gjort fel är att de inte kunnat engagera mer än ytterst liten del av befolkningen och vad kan man dra för slutsatser av det?

Nej lärdomen måste vara att nå ut med en beskrivning av verkligheten och det faktum att politik kan ändra den. Så når man desillusionerade yngre väljare likaväl som pensionärer. Man måste med andra ord presentera ett alternativ till den ekonomiska politik som förts de sista åren för att det är uppenbar för alla och envar att så som vi har det nu vill vi inte ha det!   

Så nu är cirkusen igång igen....det skall väljas president i USA.

Det tål att sägas att förra gången det skedde bekämpade den sittande presidenten krig och hade infört nya lagar som underlättade kampanjfinaniseringen och massiva skattesänkningar som framför allt gynnade de rika och infleteslerika företagarna samtidigt som tonvikten av hans reigiösa övertygelse ytterligare accentuerades. Om ni inte redan visste att USA är Guds land framför andra på jorden så kan ni även ta till er att till detta val började Gud direkt tala till Bush om hur han bäst skulle leda landet. 

När Gerorge Walker Bush för första gången tillträdde till makten kan det inte beskrivas som annat än en statskupp.

Aftonbladet rapporterar om en beräknad kostnad för presidentvalskampanjerna på omkring 800 miljoner för samtliga kandidater. http://www.aftonbladet.se/nyheter/usavalet/article1490570.ab Beräkningarna får än så länge tas med ro, men den slutgiltiga siffran kommer bli interessant att se.

Det är väldigt tydligt vad valet i USA handlar om, att vinna så mycket medieutrymme som möjligt. Det som är förvirrande är att ibland tar väljarna hänsyn till vad som sägs i dessa kampanjer, exakt vad det är vet inte många och det är vad mediestrategerna i kampanjerna försöker lista ut.  I TV4:s nyhetsrapportering 10/1-08 ställs frågan om vilka sakfrågor valet krestar kring. Frågan möts med åter en uppräkning om vem som eventuellt skulle kunna samla in mest pengar, vid nästa försök kommer något mummlande om sjukförsäkring för att mans edan faller in i de senaste spekulationerna kring Clinton/Obama. Man frestas att säga att för en gångs skull gör TV4 en objektiv framställning, det debatteras nämligen inte kring några sakfrågor! Man har sina standardsvar förberedda men det som kablas ut är allmänt hållna tal om amerikas överhöghet och personen i frågas lämplighet att styra dem vidare. Personkulten är total och ytterst få tycks veta vad den egentligen grundas på. Viktigare är dock att spekulera kring vilka nya personer med kampanjmiljoner och vilka åsikter de kan förväntas ha.
 
Det amerikanska två-parti systemet visar sig även det från sin bästa sida och en oinformerad utomstående som jag ser endast skillnaderna i huruvida aborter skall vara tillåtna eller ej och homsexuellas rätt. I övrigt är man överens om dödststraff och något delade om det ens skall finnas några restriktioner angående vapen. Fängelser skall få fortsätta att drivas som privata företag och givetvis skall man åtmindstone bygga färdig stängslet mot Mexico. Att påstå att någon ens skulle vara interesserad av att skriva på Kyoto-protokollet eller att för den sakens skulle sätta press på den inhemska industrin för miljöns skull är befängt. Att kalla någon liberal är i det närmaste ett skällord som minner om svag och den slutglitiga förolämpning som en gång för alla misskrediterar någon, kommunist. Att de svenska moderaterna står en bit till vänster om demokraterna är en annan sak, svaga vänsterradikaler måste de va.

I ärlighetens namn skall sägas att inte heller den svenska valrörelsen endast handlade om sakfrågorna, speciellt eftersom media helt stod för vilka ämnen som skulle tas upp i de Tv-sända debatterna. Känns mönstret igen? En annan interessant sak är hur lång tid respektive partiledare hade på sig att utveckla sina svar, ibland så mycket som en hel minut men det var ganska sällsynt. Respekten för politikerna ökar avsevärt hos mig när man hör dem i riksdagen vid ex. SVT24:s föredömliga sändningar, gott om tid att utveckla sakfrågorna och pratar om ämnena under förutsättning att de som lyssnar faktiskt förstår vad det handlar om. Vilken lättnad det är att höra en politiker tala om sakfrågor på ett insatt sätt och inte sällan kritisera andra med annat än slagord utan med faktiska argument. Så kanske inte så mycket politikerna själva men mediebevakningen gör att man undrar om de egentligen kan något. När kommer en statlig kanal som sänder alla riksdagens sammanträden, frågestunder och interpellationsdebatter? Utrymme för det finns det tack vare vår lysande digital-tv utbyggnad och de kommeersiella kanalerna verkar aldrig tröttna på att diversifiera sitt utbud så det är inte en helt orimlig tanke.

Men åter till det amerikanska valet. Kommer vem som nu än väljs verkligen kunna återupprätta förtroende på USA som en nation med politiker som åtmindstone försöker påverka sin egna marknad snanare än direkt styras av den? Inte så mycket kirget i Irak eller Afghanistan som det flagranta sättet att ignorera resten av världens länder i dessa fall har gjort att landet sällan nämns med respekt och ofta med öppet hat samt att alla andra länder med rätta är misstänksamma mot den amerikanska diplomatin. Att FN inte kommer spela en avgörande roll i världspolitiken är allom bekant, speciellt efter Buhs utnämning av först John Bolton och nu senast Zalmay Khalilzad som FN-ambassadör. En attack på Iran kanske inte längre är nära förestående men detta är endast av akademiskt intresse, det Bush under sin regeringsperiod visat är att USA helt öppet och trots protester från resten av världen kan invadera de länder han behagar.
 
Den ekonomiska lågkonjuktur som just nu härjar i USA är på kort sikt inte särskilt allvarlig men i ett längre perspektiv finns goda skäl att oroa sig. Vad händer när befolkningen i USA sluter upp mot att alla skall ha rätt till en allmän sjukförsäkring? Vad händer om Bush's alla skattesänkningar skall återställas? Vad händer med krigskostnaderna ju längre kriget pågår och säg rent hypotetiskt att man skulle försöka banta i krigsindustrin? Hur skall den genomsnittlige amerikanen få pengar till att konsumera när lönerna blir allt lägre och priserna går upp? Tänk på hur utsatt den amerikanska köttmarknaden och för den sakens skulle jordbruksnäringen är, vad händer om matpriserna skjuter i höjden? Oljeberoendet? Stora och svåra frågor som jag verkligen inte kan svara på och som jag är glad att jag slipper.

Arvet efter Bush håller på att få en sann amerikansk uppputsning. Den store ledaren som så skickligt lett amerikanerna att utöva sin tro och rätt, lett landet i kriget mot terrorismen samt stärkt den amerikanska ställningen i omvärden. Nu skall han kröna sin karriär genom att göra det omöjliga; skapa fred i mellanöstern. Denne stora statsman och utrikespoiltiska gignat för att inte tala om hans diplomatiska förmåga, han skall gör det omöjliga. Såväl Israel som Palestina är ju fria demokratier, ingen påverkan eller ockupation, murar, politiska mord och våld mot civilbefolkningen finns ju där. Två jämna men utåt sätt oförenliga nationer skall förbrödras under den store ledaren och eftervärlden kommer för alltid vara honom tacksam. Irak är ju en fri demokrati som bekant...

Segraren skriver som bekant historien. Mitt favorit media TV4 hade 10/1-08 även ett kort inslag om hur Venzuelas president Hugo Chavez hade hjälpt till i flyktingförhandlingarna, detta avslutades med en kommentar som löd   "..man kan anta att Chavez även kommer att använda detta tillfälle för att förbättra bilden av sig själv och skaffa sig politiska poäng". Efter rapportaget om Bush's förhandlingar om fred i mellanöster kom dock inte samma kommentar...
    

ang. artikeln " Att skapa en Nobelvinnare i litteratur tar sin tid"
 av Anders Ekström Sydsvenska Dagbladet 11/10-2007

Kulten kring nobelpriset når hela tiden nya höjder såväl som lågvattenmärken. Ovan nämnda artikel försöker belysa de marknadsekonomiska och kommersiella effekterna av ett nobelpris i litteratur. I sig en tankvärd fråga men det mynnar ut i ett sökande efter en väg att marknadsföra sig till ett nobelpris. Självklart är det just detta idol-liknande upplägg som rubriken syftar på menat att motbevisas, ett nobelpris kan inte uppnås med hjälp av en PR-konsult eller ett produktionsbolag. Men vilka preferenser används för att visa detta? Artikeln hamnar i gränslandet mellan en undersökning om de kommersiella krafterna, förlagens verksamhet och en outtalad frågeställning om man på estetiska grunder verkligen kan ge ett nobelpris till någon som inte är "känd" för den svenska allmänheten eller i varje fall för de svenska förlagen eller bokhandlarna. Efter detta kommer en apoteos där nobelpriset i litteratur jämförs med Melodifestivalen där det är den senare som får sig en släng av sleven.

Anses man som läsare så obegåvad att man måste referar till Melodifestivalen? Förutsätts man inte längre känna till något annat kulturellt evenemang?

Problemet med artikeln är att den snarast bevisar den tes den förmodas motbevisa. Lite skrap på ytan om det som påstås vara de styrande elementen bakom med en "najs finish" på sagda yta som förklarar hur de svenska företagarna (förlagen och bokhandlarna) kämpar mot en föråldrad svensk instutition som inte kan rätta sig efter eller ens inse de kommersiella behoven. Om man vill motverka detta, varför då inte skriva en artikel om hur just dessa företagare varje år försöker skapa den köphausse som nu är en närmast självklar följd av att en nobelpristagare utses? Interessant vore att se hur detta rent praktiskt går till eller är det faktiskt så att svenska bokläsare självmant söker upp dessa pristagare? Hur står försäljningssiffrorna mot lånestatistiken? Vad tycker dessa företagare är en bra respektive dålig pristagare ur marknadsförings och säljsynpunkt?

Det estetiska kan vi ju som bekant lämna därhän...Priset som sådant anses oftast inte ha någon betydande påverkan på just det estetiska utan är snarast att betrakta som en ekonomisk uppmuntran? Här är det inte klart vart artikelförfattaren vill komma med sitt resonemang. Finns det i själva verket en estetisk kvalité som inte kan mätas i kommersiella termer?

Sedan då den jämförande avslutningen, den som skall få oss att känna oss bekväma, den vi lätt skall relatera till, den som skall sammanfatta artikeln. Melodifestivalen. Sen när är nobelpriset ett medieföretagssponsrat jippo utan kulturella värden? Genom denna liknelse synliggörs inte skillnaden dem emellan utan snarast söker man lägga beslag på nobleprisets integritet genom att nedföra det till något för den gängse kulturjournalisten fattbart.

Vad är den svenska litterära kulturen när vi måste likna saker vid företagssponsrade TV-shower för att beskriva något? När vi inte kan resonera på ett vettigt och intellektuellt vis om de få saker som ännu styrs av estetisk smak och lärda män och kvinnors uppfattning snarare än vad marknaden berättar för oss är det rätta?

Den svenska litterära kulturen borde ta sin grund snarare i den svenska akademin än i en strävan att upphöja den kommersiella kulturen till instutition....

Jag har just läst ur boken Fem filosofiska frågor av Folke Tersman.

En utmärkt bok som beskriver 5 av den moderna fiolosofins viktigaste frågeställningar.....och det går runt runt i mitt huvud...Jag har t.o.m. fått en fysisk förnimmning av yrsel när jag läst vissa passager och just nu vet jag inte huruvida eller på vilket sätt världen existerar och jag förstod nog inte tillnärmeslevis allt jag läste...

Jag läste idag om Goodmans paradox. Det interessanta är hur man resonerar kring människans perception. Kan vi stödja oss på våra empiriska slutledningar? Kan vi tro på det vi förnimmar med våra sinnen? Om vi kan det, kan vi bara tro på det vi förnimmar med våra sinnen?

Om vi bevisligen sett att solen går upp varje dag under vår levnad, vad får oss att tro att den kommer gå upp igen i morgon? Skall vi tro att den gör det med grundval av att vi sett den gå upp hittils, trots att vi faktiskt inte sett den gå upp i morgon än?

Inte bara framtiden kan vara svår att konkret uppleva utan även saker som existerar här och nu men inte är synbara. En vattendroppe består av 2 väteatomer och en syre? det har vi empiriskt slutit oss till, består då alla vattendroppar av samma sak, trots att vi inte undersökt dem? Vi kan ju inte veta det förrän vi tagit dem alla under ett mikroskop men ändå konstaterar vi av det synliga att dem gör det. Alltså använder vi vår perception, vår förförståelse vi gör antagenden baserade på empiriska observationer. Men är det det enda antagandet man kan göra tack vare dessa observationer? Och om det finns andra samband som vi inte kan se? Det tog ju ett tag för männsikan att upfinna mikroskop och många tusen år innan dess definierade man vatten som just vatten. Men tänk om man skulle identifiera det som vattenb, enligt premissen att det består av 2 väteatomer och en syre? Blir det något annat bara för att jag byter namn? Är det mer osant att kalla det vattenb än vatten , och vad är i så fall vatten eftersom det inte alltid definierats efter premissen H2O?

Ja alla dessa typer av frågor snurrar i mitt huvud just nu...

Jag tänker inte ens börja förklar hur Goodman löser sin paradox (inom parentes sagt så görs det genom ett antagande om att det vi upplever är det sanna, alltså precis det man motsätter sig från början)...komplicerat och hur mycket jag har förstått....komplicerat...

Men anledningen till att jag skriver detta på bloggen är: jag började ju tänka! Inte alls vanligt och dessutom till den milda grad att jag aktiverade mig själv (skrev blogg) och kommer att bära med mig dessa funderingar vidare...så läs fiolosofins problem....kan ni inte lösa dem? då är ni i alla fall visare än när ni startade...

Platon: Det enda sättet att komma närmare idéernas värd är att bryta motsatser mot varandra.

Aristoteles försvarstal: Jag vet i alla fall att jag inte vet, därför vet jag mer än alla andra som tror att dem vet. 

Där har vi orsaken...