Zaml

Nyss hemkommen från Lunds filosoficirkeln där Katrine Kielos var gäst. Hon diskuterade tillsammans med Per Svensson kring politik och globaliseringens påverkan. Ett intressant samtal som hade många goda poänger.

Det är skönt att konstatera att det är fler som ser igenom den vansinniga passivitet som råder bland svenska politiker i allmänhet och den nuvarande regeringen i synnerhet. Den svenska poltiska debattens totala avsaknad av ett europeiskt perspektiv blev ett av temana under kvällen.

Att krisen i europa är politisk snarare än ekonomisk eller man kanske skulle kunna säga tack vare den bristande politiken har det blivit en ekonomsik kris framförde Kielos på ett förtjänstfullt sätt. Hon nämnde även att det inte går att komma ifrån det faktum att det är fler av den nya tidens mitten-höger regeringar som i europa än på länge och att det är lite för många för att man skall kunna undvika att dra någon form av slutsats av det, rätt så men jag tyckte att det kunde formulerats skarpare och givigts större tyngd. Vad som framför allt var skönt att höra är att fler har uppmärksammat den rådande ekonomiska politikens samanbrott och daterat det till 2008. Inget evolutionerande men det förtjänas att sägas och Kielos var tydlig med att alla poltiska partier, i varje fall på sitt eget lilla sätt köpt den nu rådande ekonomiska teorin (läs kvartaskapitalimen) och att politiken i stort var handlingsförlamad. Min övertygelse är att detta erkännande från en socialdemokratisk, miljöpartistisk eller vänsterpartistisk företrädare skulle genast få ett erkännande i opinionsmätningarna. Sedan handlar det om att formulera ett alternativ och det kan som Kielos i en parallell med tiden efter 1929 mycket riktigt påpekar ta ganska lång tid.

Vad jag saknade av samtalet är i korthet ett ifrågasättande av ekonomi som allerådande politisk projekt, samhällsbyggare och de facto religion som finns idag. Visst måste vi ha sunda ekonomiska beräkningar och modeller men om politikerna skall kunna återta problemformuleringsprivilegiet från ekomoerna (och numera Franfurt-sanktionerade stadsöverhuvuden, statskupp någon?) så krävs det att man åter våga säga högt och tydligt: jag räknar inte på detta - jag gör det för att jag tror det är rätt!

Om vi skulle kunna ha en politisk debatt där andra värden än ekonomiska finns eller där frågor som kultur, skolpolitik, åldringsvård, sjukhus, (eller för att tala med moralliberalister ansvar, frihet, rättigheter, jämlikhet) inte alltid åtföljs av en pennigsumma då krävs det att vi vågar göra upp med de senaste 15-20 års poltiska val; att låta penningpolitik och "marknaden" ta det poltiska problemformuleringsprivilegiet.

Politik kan inte reduceras eller försvinna, det finns hela tiden där. Utan att gå allt för djupt in i den diskussionen så kräver alla form av maktutövning politik. Vi lever i en tid när politiken har förflyttats från demokratiska institutioner i högre grad än allt före 1950 och befinner sig nu hos "marknaden" eller finansinstitut, privatpersoner eller en socioekonomisk maktelit (väl själv efter politisk inriktning). Ett är i varje fall säkert, våra folkvalda politiker, om de inte direkt tillhör några av de tidigare nämnda grupper, vilket en allt större del gör (redovisning av partibidrag någon?) har den inte längre. Det är inte konstigt att folkvalda politiker inte har något större förtroende, att unga inte vill bli politiker, att man talar om ett demokratiskt underskott och att populitiska enfrågepartier (invandringen) eller något mer sofistikerade pr-byråer (arbetslinjen, sänk skatten, ansvar) dominerar.

En seriös diskussion måste tas om mål- och resultatstyrningen, utvärderingar och kvalitetsgranskning, projektarbetandet samt organisationsflugor (lean, tqm, balance scorcard och alla försvenskningar och varianter) och den makt de numera utgör i såväl offentlig förvaltnig som politisk praktik. Denna diskussion kan startas helt utan partipolitiska ingångar men det är tveksamt om resultatet kan sluta i annat, gott så för politik är att visa en åsikt, inte att polera yta efter behag.

Det var en trevlig diskussion och en hövlig samtalston och det känns tråkigt att som avslutning behöva göra en bemärkning som är negativ om Kielos och Svensson. Med tanke på ämnet såväl som mina invändningar är det slående hur media endast nämndes som en bisats av Kielos och inte annars. Faktum är ju att bägge personer är anställda av vinsdrivande tidningar! Det betyder inte att de inte kan vara poltiska, men det innebär att deras jobb inte främst är att vara politiska utan att sälja tidningar. Just Kielos och Svenssons bidrag till detta är att dikskutera politik, inga skugga faller över dem men jag tycker att diskussions allvar och försök till förklaring kräver att detta i varje fall nämns. Som en avslutande påminnelse kan sägas: se till att inte Adelsohn Liljeroth (blubby) helt får montera ner den ekonomiskt och politisk oberoende nyhetsrapporteringen... och ja! det är hennes främsta uppdrag, det står bortom allt rimligt tvivel. Tycker ni att det redan nu är ett torftigt och inskränkt politiskt samtal och att TV4 inte möjlitvis kan sända sämre program, mer vinklade s.k. nyheter och mer reklam....tänk hur det skulle se ut utan SVT....