Zaml

Jag tvekade inte att kalla honom diktator. Italiens nygamle härskare Silvio Berlusconi!

Problemet med det var dock bara att han blev avsatt i en demokratisk process. Struntsaker som att ha förlorat ett val tycks ha lite påverkan för hans makt för bara ett halvår senare han tillbaka som den obestridde ledaren. Oavsett hur det nu gått till väga är det väl inte någon som är förvånad, äger man 96% av landets medier och har skräddarsytt landets lagar efter sin egen person har man ju onekligen ett visst inflytande över den demokratiska processen.

I den Italienska staten finns sedan gammalt tre segment som delar på makten; vi har maffian, påvestaten och byråkraterna, lägg därtill att deras inbördes relationer skiftar beroende på vart i landet man befinner sig. Dessa tre aktörer har varit de styrande ända sedan Italiens enande 1861, bara omfattningen av makten och deras inbördes strykeförhållande har förändrats. Ett talande exempel är att Vatikanen ännu inte erkänt Italiens existens! De olika regionerna och deras mer eller mindre självstyrande parlament står dessutom i ständig konflikt med varandra angående hur deras skatt skall användas, utjämna nationella och regionala skillnader eller bidra till ökat själstyre. Nej något samlat grepp om Italien går inte att få.

Därför är det interessant vad Berlusconi kommer att göra den här gången. Han äger ju redan all väsentlig media och är bästa polare med de stora industripamparna samtidigt som han ändrar författningen stup i kvarten. Att han kommer fölora makten via val under den resternade delen av sin livstid förefaller högst osannolikt. Men vad kan han göra med den makt han nu har och hur långt sträcker den sig egentligen?

Kommer vi få se Norra Italien som en frihandelszon med Milano som industriellt nav och Venedig som turism- och tjänsteindustrins? Vad kommer hända med Sicilien och Sardinien? Vad händer med den offentliga servicen, den man har så stora problem med i Neapel tack vare maffians stora inflytande? Hur skall ha ta Italien ur det ekonomiska dödläget? Kan vi förvänta oss fler Italienska trupper till Irak, Afghanistan, Albanien, Etiopien för att vända uppmärksamheten bort från den inhemska ekonomin?

Vad som gör Italien så interessant för svensken är att de var med och grundande den kål- och stålunion som lett till dagens EU-samarbete, man kan med andra ord inte avfärda dem hur som helst i den framtida Europeiska debatten. Särskilt interessant skall bli att se vad som kommer hända med tjänstedirektivet och EU-rättens domrätt i Italien, för att inte tala om jordbruksstödet.

I vilket fall är mannen med det solbrända leendet och den bakåtkammade frisyren som skulle få vilken trendriktig stockholmare som helst att bli grön av avund tillbaka!