Den svenska litterära kulturen...


ang. artikeln " Att skapa en Nobelvinnare i litteratur tar sin tid"
 av Anders Ekström Sydsvenska Dagbladet 11/10-2007

Kulten kring nobelpriset når hela tiden nya höjder såväl som lågvattenmärken. Ovan nämnda artikel försöker belysa de marknadsekonomiska och kommersiella effekterna av ett nobelpris i litteratur. I sig en tankvärd fråga men det mynnar ut i ett sökande efter en väg att marknadsföra sig till ett nobelpris. Självklart är det just detta idol-liknande upplägg som rubriken syftar på menat att motbevisas, ett nobelpris kan inte uppnås med hjälp av en PR-konsult eller ett produktionsbolag. Men vilka preferenser används för att visa detta? Artikeln hamnar i gränslandet mellan en undersökning om de kommersiella krafterna, förlagens verksamhet och en outtalad frågeställning om man på estetiska grunder verkligen kan ge ett nobelpris till någon som inte är "känd" för den svenska allmänheten eller i varje fall för de svenska förlagen eller bokhandlarna. Efter detta kommer en apoteos där nobelpriset i litteratur jämförs med Melodifestivalen där det är den senare som får sig en släng av sleven.

Anses man som läsare så obegåvad att man måste referar till Melodifestivalen? Förutsätts man inte längre känna till något annat kulturellt evenemang?

Problemet med artikeln är att den snarast bevisar den tes den förmodas motbevisa. Lite skrap på ytan om det som påstås vara de styrande elementen bakom med en "najs finish" på sagda yta som förklarar hur de svenska företagarna (förlagen och bokhandlarna) kämpar mot en föråldrad svensk instutition som inte kan rätta sig efter eller ens inse de kommersiella behoven. Om man vill motverka detta, varför då inte skriva en artikel om hur just dessa företagare varje år försöker skapa den köphausse som nu är en närmast självklar följd av att en nobelpristagare utses? Interessant vore att se hur detta rent praktiskt går till eller är det faktiskt så att svenska bokläsare självmant söker upp dessa pristagare? Hur står försäljningssiffrorna mot lånestatistiken? Vad tycker dessa företagare är en bra respektive dålig pristagare ur marknadsförings och säljsynpunkt?

Det estetiska kan vi ju som bekant lämna därhän...Priset som sådant anses oftast inte ha någon betydande påverkan på just det estetiska utan är snarast att betrakta som en ekonomisk uppmuntran? Här är det inte klart vart artikelförfattaren vill komma med sitt resonemang. Finns det i själva verket en estetisk kvalité som inte kan mätas i kommersiella termer?

Sedan då den jämförande avslutningen, den som skall få oss att känna oss bekväma, den vi lätt skall relatera till, den som skall sammanfatta artikeln. Melodifestivalen. Sen när är nobelpriset ett medieföretagssponsrat jippo utan kulturella värden? Genom denna liknelse synliggörs inte skillnaden dem emellan utan snarast söker man lägga beslag på nobleprisets integritet genom att nedföra det till något för den gängse kulturjournalisten fattbart.

Vad är den svenska litterära kulturen när vi måste likna saker vid företagssponsrade TV-shower för att beskriva något? När vi inte kan resonera på ett vettigt och intellektuellt vis om de få saker som ännu styrs av estetisk smak och lärda män och kvinnors uppfattning snarare än vad marknaden berättar för oss är det rätta?

Den svenska litterära kulturen borde ta sin grund snarare i den svenska akademin än i en strävan att upphöja den kommersiella kulturen till instutition....


Den svenska marknad... flåt kulturen

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=656121

Jag tordde bara att det var jag som tänkte så, att det var jag som var galen. Varje gång jag har tjatat om detta så har mina kompisar ryckt lite lätt på axlarna och lett lite menande. Men nu har den stora borgeliga nyhets- och kulturinstutionen framfört åsikter (genom en utomstående skribent givetvis) så kommer nära mina egna.

Curth Bladhs åsikter i Dn 31/5 -07 under artieln Monokultur är ytterst interessanta. Det varnar för en likriktining inom det svenska tidinigsmedia. Oavsett poltisik inriktinig eller preferens är det väl ingen som vill ha likriktining? Det minsta man kan begära från en vettig tidining är ju att få se hur de andra stackarna gör bort sig? De andra stackarna som inte tycker som jag. Det är det minsta man kan beägara....

Men inte då, inte ens det nöjet kan man få unna sig. Allt bara för att tjäna pengar. Mer likrikting nu så blir det ju som vilken skvallerbilaga som helst, fylld av samma text och bilder men med olika färg på tidningens framsida (läs aftonbaldet och expressens nyhetsreportage). Och det mest fruktansvärda av allt, inget kommer någonsin att rapporteras som händer varesig norr eller söder om stockholms förorter. För oss stackare som lever utanför denna makten och kulturens högborg kommer vi att förbli okunniga om vad som pågår i vår grannkommun.

Tror ni mig inte? När jag studerade annorstäders (d.v.s. var som helst utanför stockholm) så hade vi en kamrat som kom från just den upplysta staden. Vi pratade om vad vi skulle göra på sommarlovet och hur skönt det skulle bli att komma hem varpå denna kamrat utbrister: Jag kan knappt vänta på att få komma hem till Sverige....

Nytt kulturliv?

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_14052555.asp

Läste just f.d. kulturministern Bengt Göranssons vädjan mot en ansvarstagande kulturpolitk: 
"....Det borde finnas brett underlag för samförstånd över partigränser för en kulturpolitik som präglas av den öppna grundsyn som jag redogjort för. En ny kulturallians, omfattande både kulturbärande konservativa, frisinnade och vad som kan kallas en kulturvänster är vad som behövs i dag när en kulturlös nyliberalism öppet förkunnar att den bästa kulturpolitiken är ingen kulturpolitik alls." (SvD 13/11 -06) 

Så det finns politker som anser att en kulurpoltik bör främst inrikta sig på att skapa en infrastruktur och förutsättningar för kulturarbetarna. Så trevligt! Med tanke på att Sverige 2014 kommer att ha EU:s kulturhuvudstad så är det hög tid att tänka efter vilken stad som skall få äran i Sverige, beslutet skall snart fattas! Framför allt måste man se till att det blir permanenta satsningar och inte lösningar för stunden. Tanken bakom detta med en kulturhuvudstad torde vara att uppmuntra ett befintligt väl fungerande kulturliv och ta fram positiva sidor ur värdlandet och värdstadens kultur. Så kan vi inte alla komma övernes om att detta är ett tillfälle att skapa nya mötesplatser, lokaler och framför allt möjligheter för ungdomar att få det dem skapar eller utövar en chans att synas.

Anledningen att jag tar upp Göranssons vädjan är att idén inte är dum. En överenskommelse mellan alla riksdagspartier om att inte belasta statenskulturinstutitioner med dumheter som lokalhyror och momsskatt. En överneskommelse att höja bidragen till kulturskolorna, avsätta pengar till länsmusiker och länsteatrar. En överneskommelse om att alla statliga museer och utställningar skall ha gratis inträde, att alla bibliotek skall få finans kvar och att det forsatt ska vara gratis att låna böcker. Även utanför Stockholm! 

Jag vet att mycket av detta redan är politiska stridsfrågor men faktum kvarstår att det jag nu nämnt är sådant som redan idag existerar som statliga initiativ och instutitioner och som på intet sätt skulle förändra balansen mellan det privata och det statliga utan snarast ge det statliga en chans att förvalta sina möjligheter på bästa sätt. På så sätt kan vilka bonnhåla som helst bli kulturhuvudstad för Sverige 2014.

Gör denna breda övernskommelse nu! Efter 2010 kommer Sd sitta i riksdagen och då kommer man inte längre kunna sjunga Stenhammar, läsa Heidenstam, prata om Stormaktstiden eller hissa en Svensk flagga utan att skämmas ihjäl. Det är illa nog nu. Så därför, ta vara på det fundament som finns för svensk kultur så att man när den dagen kommer kan säga: Det finns en bred uppgörselse om vad statens uppgift inom kulturpolitiken är, vi tänker inte införa fler flaggdagar, obligatoriska sammanhang där nationalsången sjungs och fosterländska bekännelser i skolan. Vi är redan övernens om fundamenten i det svenska kulturlivet är! Detaljerna lämnar vi till andra än politiker... 

Det krympande intellektuella isflaket....

Ang. Lisa Nordfors debatt artikel i DN 21/5-07 http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=652264

"....Man behöver inte vara beläst i konsthistoria för att veta att mycket på våra konstmuseer en gång skapades i ett uttalat syfte, ofta för att bygga kyrkans eller kungahusets varumärke. Och ofta mot betalning! Det hindrar oss inte att i dag inspireras av dessa verk, med en grundläggande tillit till att konstnären skapade något av värde i mellanrummet mellan den frihet de hade och de begränsningar de stod inför...."

En bättre sammanfattning på alliansens brist på kulturpolitik är svår att finna. Byt bara ut kyrka eller stat mot företag så har vi här universallösningen, och bättre än så det har ju funkat förut! Jag ifrågasätter inte att mästerverk skapats när en konstnär mot betalning gjort ett verk för att passa beställarens syfte och att stora delar av vår konst och kulturhistoria består av dessa verk. 

Men vad skulle de inte kunna ha gjort om de hade sluppit detta? Det måste vara den korrekta frågan att ställa. Nordfors jämför dessutom företagens/privatas pengar för en eller flera projekt med krav på resultat med statens pengar till ett område eller ensamble för att skapa en eller flera projekt utan krav på resultat. När man skriver det så slås man av hur dum den jämförelsen är. Visst finns det en fara i att bara enskilda områden och emsembler gynnas men de motåtgärder som krävs är då snarast att öppna upp för frilansande kulturarbetare genom att avsätta statligt stöd till olika enheter för att ha råd med dessa. Precis vad Ola Larsmo säger i sin artikel! (DN 6/5-07) Som jag på denna blogg tidigare tagit ställning till. Så om all kultur är gjord med statliga medel, är den fri? Så länge den inte finns några krav på innehållet kan man faktiskt tycka det och i ärlighetens namn så känner jag ingen kulturutövare som enbart sysslar med detta för att få statligt bidrag (detta inkluderar de som sitter på fasta tjänster i ex. orkestrar och teatrar). 

Så var ligger problemet? Problemet ligger i hela förhållningssättet. Kulturen reduceras till en ekonomisk faktor antingen i statens eller den fria marknadens tjänst. Men tänk om, tänk om det är ingedera? Tänk om det är så att man skapar kultur för dess egen skull, inte för att få pengar? Givetvis måste alla få mat på bordet, tak över huvudet och betalt för sitt arbete. Varifrån pengarna kommer är inte poängen utan begränsningen man får när man endast kan få pengar för att arbeta med en viss sak. Men oavsett kommer konsten överleva, kan vi då inte omfamna den istället för att skjuta den ifrån oss. Denna sista poäng är Nordfors införstådd med men det oklara är vad hon vill att det skall utmynna i. Ett samhälle där alla går omkring och gör lite vad de vill och när de vill uträtta något eller få hjälp och vård så går man till det allvetande och upplysta despo...flåt företagsledaren. 

Vill vi ha ett samhälle där man uppmuntrar fria kulturella uttryck eller vill vi ha ett där dess uttryck ligger inom det trygga företagets ramar? Jag föredrar ett samhälle med fria kulturella uttryck!

Men problemet är ju hur debatten förs, kulturen skall ha ett existensberättigande på ekonomiska grunder. Annars kan ju företagen och mecenater lika gärna ta hand om det. Om man reducerar det till en post i statsbudgeten då "..andas bara kulturen med en lunga och påstår att den är dåligt syresatt.." som Nordfors uttrycker det. 

Kultur är något annat än underhållning, underhållning är något som utgår från vad den tror publiken vill ha och tjänar pengar på det. Kultur är vad publiken skapar själv oavsett om nån annan tycker om det eller ej. Det kan vara lägligt att minnas svenska akademins valspråk: snille och smak. Det är vad det handlar om, inte ekonomi! 


Vi stackare som älskar kulturen...


Läste precis Ola Larsmos debattinlägg i DN från den 5:e maj.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=646655

En helt korrekt analys och frågan är vad vi som älskar kulturen skall göra. Börja titta på ESC kanske? nej just det, en oraättvis svågerpolitik förstör för dem vettiga bidragen. Kulturimperialism så det står härliga till! sällan har det varit mer tydligt....

Så när nu såväl regeringens kulturpolitik, det privata initiativet och svensk kulturs stora uttryck ESC alla dömts ut av mig, vad har vi då kvar?

Vi har alla männsikor som arbetar med kulturen, dem som går på föreställningar, dem som läser böcker och ser film. Vi har männsikan kvar! Staten roll skall ej underskattas men när den nu sviker så är det väl dags för oss vanliga männsikor att visa att vi inte tolererar detta. Därför kommer att söka mig till så många kulturupplevelser som kassan tillåter, och varje gång jag deltagit eller medverkat vid en kulturupplevelse så kommer jag att räcka lång näsa åt alliansen! Jag kommer fortsätta att komma med reflektioner och rescentioner, jag kommer försöka hålla debatten levande!

Det kan vi alla göra men det krävs ju tyvärr så mycket mer. Alliansen har redan insett att kulturen inte går att inställas i ett konsumtionsmönster. Man kan inte avläsa en ekonomisk utveckling och man kan inte styra den mot att bli en vinstdrivande verksamhet utan att offra det oberoende som fri kultur kräver. Därför skiter man i kulturen!
I det ljuset blir plötsligt det nya utspelet om "Plats på scen" begripbart. En bra idé och ett behövligt initiativ reduceras till ett kulturpolitiskt alibi, att man sedan kämpar för jämställdhet gör att man slår två flugor i en smäll. I framtiden kommer man när kunna peka på detta och säga: visst gör vi bra och progressiva saker för kulturen. Helt sant men det räcker inte! Det är inte så att man genomför hela detta förslag eller skjuter till alla pengar som utredarna önskat, det är inte så att detta initiativ kommer att bli den nya ledstjärnan inom scenkonsten. Så gör man ett utspel som kostar förhållandevis lite och använder det som fasad utåt medan man fortsätter att försämra arbets- och anställningstillfällen för kulturarbetare. Man trixar med moms och bidrag så att instutitioner tvingas dra ner sin verksamhet, ungdomsorkestrarna som fick lägga ner sin verksamhet som följd är inget annat än en skandal!
Nog kan väl alla partier enas om att den lilla verksamhet som finns för ungdomar, oavsett område skall åtmindstone få finnas kvar?

Nej, inte så länge kulturen inte kan mätas i ekonomiska termer och ge vinst. Lösningen? Man skapar en ny kultur, en kultur som går att tjäna pengar på. ESC är det första i en rad exempel där populistiska evenemang och privata initiativ inom såväl secen som musik blir den nya kulturkanon. Missförstå mig inte, det är inget fel på allsång på skansken men vad hände med det folkbildande uppdraget? Tror ni inte att det är så illa? Ta en titt på kulturfrågorna i TV4 och TV3s frågesportsprogram, vissa av oss vet faktiskt inte vilka som vart med i en dokusåpa på respektive kanal även om vilken 12-åring som helst förutsätts kunna det, det nya kulturavet. Utan folkbildning och statliga initiativ tar det kommersiella över kulturen och jag tror faktiskt att det skulle göra oss fattigare, kanske inte pengamässigt utan andligen....

För vi som älskar kulturen räknas det med...

Det är jämna plågor....och det blir bara värre år för år....

Jag pratar naturligtvis om det eländiga spektakel som gick av stapeln igår kväll; Eurovisonsfestivalen. Jag tog mod till mig och tittade för första gången på 3 år, endast för att med rätta kunna kritiserade efteråt. Hur illa det än är har man alltid en skyldighet att ta del av den andra sidans argument innan man kristiserar öppet.

1 Detta är och har alltid varit ett sätt att tjäna pengar. Varken mer eller mindre och det är det enda det någonsin kommer handla om!

2 De uppträdanden som framförs är inte där för sina musikaliska kvalitér, inte heller dansmässiga eller ljustenkniska.

3 Det finns absolut inget kulturellt värde i detta, ÖVERHUVUDTAGET!

Detta handlar om underhållning som man vill skall nå så många som möjligt, att titta på och att ringa och rösta. Det är en grogrund för pr-konsulter, eventbolag och skivbolag att föra fram varumärken och testa dessa på en publik. Nuförtiden går det såväl semifinaler som kommenteringsprogram om detta mer eller mindre hela året runt. Aldrig blir vi kvitt skiten! Svallerpressen delar in sina rkneskaps och utgivningssäsonger i Svenska och Europeiska uttagningarna. Är inte detta de samlade företagenes yttersta konspiration för att idiotförklara oss och ta iväg våra uttrycksmöjligheter så vet jag inte vad!

Jag ta iväg våra uttrycksmöjlighter! Vilka jävla idioter tror ni ställer upp på detta, och vilka tillåts vara med? Samma lilla klick låtskrivare och bipersoenr i TV4-produktioner år ut och år in. Förnyelse? Ja dem byter ju f.d. lyckade komiker som programledare hyfsat ofta...

Nu då till det rent musikaliska. Tyskland hade en grym swing låt à la Sinatra, Lettland hade några schysta kilalr i hatt med rosor och en härlig tonartshöjning och ett plus för den ungerska bluessångerksan. Deta var värt att lyssna på, däremot kommer jag inte ihåg hur de lät idag sådär en dag efter. Men det är ändå godkänt. Resten var bara uselt! Lite rockabilly rytmer och licks på gitarr + en halvnaken kille i svartvitt som sjöng något och som had en scenshow som sa nått annat, det var det svenska bidraget. Uselt.

Så långt ändå allt väl man kan inte förvänta sig att skallerpressen och pr-bolagen skall ta fram några stjärnor eller se till att vettiga tonsättare får chansen, det kunde dem ju kanske förlora pengar på. Men att detta blir omskrivigt som årets kulturhändelse! SVTs hallåa presenterade det som årets kulturhändelse. DN, Aftonbladet, Expressen, Svd o.s.v. deras kultursidor är fulla av detta trams! Vad fan är nöjesspalten till då om detta är kultur?

Jag kan hålla på om detta länge men jag inväntar kommentarer, det finns säkert det som tycker jag har fel. Men vad skall den som gillar schlöagergengern göra?

Gå på SMASK!
SverigesMusikAkademikersSångKontest
Musikhögskolorna gör varje år en lokal tväling med final i sthlm. Begåvade och duktiga musiker, kompositörer och dansare omfamnar schlagern och gör det till en fest som håller en hög musikalisk nivå. Kultur? NU kan vi iaf debbatera det... Det är ingen tvekan vad som är bäst.

Riksfinal i SMASK 2007: Cirkus, Stockholm. Onsdagen den 16:e maj kl 19
Årets schlagerhändelse!
www.smask.org

Sen hyllning till Farnaz Arbabi!

hmm bättre sent än aldrig sägs det ju....

Så därför en här en hyllning till en av Svergies för närvarande främsta teaterregissörer och dramatiker Farnaz Arbabi!

År 2006 utsågs hon till årets teaterpersonlighet av Sveriges Radio, fick Expressens stora teaterpris samt det prestigefyllda Sveriges teaterkritikers stora pris!

Hennes uppmärksammade nytolkning av Wilhelm Mobergs Utvandrarna har precis spelats färdigt. Nu väntar vi med spänning på nästa projekt från henne. En av hennes främsta egenskaper är har där kommit väl till pass nämligen att tolka textmaterial och stämmningar och sätta dem i nya sammanhang, utan att förlora den ursprungliga innebörden utan snarare kasta ett nytt ljus över den.

För mer inofrmation hänvisas tillfälligtvis till wikipedias biografi:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Farnaz_Arbabi

I framtiden skall jag givetvis såvväl bevitnna som recensera hennes verk, något att se fram emot!

The Swedish cultur is bought t.... sorry brought to you by Bonniers

Egentligen är det lovvärt! DN har instiftat ett kulturpris. Själv läser jag DN och deras kulturbilaga så ofta jag kan, försöker hinna med varje dag. Ändå är det något i mig som blir lite rädd. Fast varför? Här har vi äntligen regeringens kulturpolitik! Låt någon annan än staten sköta det där som hon som är gift med Ulf Adehlson sysslar med....

Tyvärr får man den känslan när man ser över alliansens kulturpolitik i praktiken. Men det skall faktiskt inte kastas någons kugga i onödan på DN, dem kan ju inte hjälpa att deras tidning stödjer alliansen. Kulturpriset är bra för framför allt så skapas det dialog. Dialog om kulturen, det var inte igår...

Kan man jämföra olika kulturella genger? Vad är en värdig pristagare? Varför krävs det ett pris?

1 Man kan ju inte jämföra kulturellla genger eller uttryck, men det finns en poäng i att försöka för att på så sätt närma sig skillnaderna och likheterna. När man då tillslut i disskussionen kommer till ett svar på denna fråga kan man ärligen säga att man diskuterar och därmed synliggör dagens svenska kultur. Ett uppdrag av yttersta vikt-

2 Det är en synnerligen värdig pristagare! Martin Fröst tillhör världseliten på sitt instrument och är en musiker som man ständigt finner glädje av att lyssna på. Det enda negativt som finns att säga på denna punkt är jag aldrig har hört honom live.

3 Priset är en nödvändighet därför att det idag är förvånansvärt lite debatt om kultur som når utanför den egna sfären. Även andra kulturutövare har oftast ingen aning om vad som händer kring de andra uttrycken, vedertagna eller ej. Då kan man heller inte förvänta sig att man kan ha ett allmänt kulturmedvetande som handlar om annat än amerikanska tv program, shopping eller dem porrvideor som sänds på MTV. 

RSS 2.0