Zaml

Så vad är ett ögonblick? 

Själv anförde jag att det är en subjektiv uppfattning. Eftersom det är subjektivt så finns heller ingen tidsram för ög. För mig är det snarast hur länge jag kan hålla en ensam tanke, hur länge jag kan uppfatat en doft eller hur länge jag kan se ut över ett landskap. Kort sagt så länge jag kan befinna mig i nuet och uppleva en sak. Så länge jag utan reflektion kan ta emot intryck.

Men vad händer under ett ögonblick? Eftersom jag hävdat att ög. är subjektivt så innebär det ju att det inte händer något annat alls i världen, att den inte existerar så länge jag inte tar in den? Eller finns det en form av kollektivt sammanhang, att alla männsikor ög. tillsammans bildar ett liv och att vi samfällt växlar ögonblick med varandra. Just nu sover nån, just nu får någon en kyss, just nu gråter nån e.t.c. är dem kollektiva ögonblicken summan av vårt liv? Färdas vi mellan förutbestämda ögonblick?

Men om någon annan är närvarande under mitt ögonblick, existerar dem? Jag kan ju dessutom förnimma andra männsikor, minnas ett ord, en beröring, en gest och göra det till mitt ögonblick?

Är ett ögonblick en omedveten gestalting av något som får ett att släppa det medvetna till förmån för det omedvetna? Är ögonblicket ett tillfälle då det undermedvetna tar kommandot?

Allt detta aktualiseras återigen när jag utför nått, är min uppfattning om vad jag just gjort det verkliga eller var det jag just presterade det enda verkliga. Att sätta det i relation mellan männsikor övertygade mig om att det måste vara en kombination. Jag kan ju ex. prata med en vän, säga en sak och vara noga med att endast låta mitt tal och inte min kropp vara min avsikt, jag kan skriva något till en vän och denne kan direkt veta att jag menar ett motsatt. Att jag är ironisk, att jag skämtar. Vi delar en gemensam förtsåelse för ur den andre resonerar och beter sig vilket gör att vi kan avläsa den ögonblicksinformation vi får och validera dess betydelse och sannolikhet. Finns det alltså då ett kollektivt medvetande som existerar utanför ögonblicket? Eller är den processen uppstyckad i ögonblick, vilket skulle medföra att endast ens personliga minne existerar mellan ögonblivcken, alltså ögonblicket är subjektivt?

Jag presenterar inga svar men jag var tvungen att försöka konkretisera mina tankar. Har jag därigenom konkretiserat mig själv? Existerar först nu mina tankar även om jag har påverkats av dem redan innan? Jag är en sann Platoniker som tror att det är endast genom att bryta motsatser mot varandra som vi kan komma närmare sanningen eller det sanna. Därför detta inlägg!