Förvirrad...
Jag har just läst ur boken Fem filosofiska frågor av Folke Tersman.
En utmärkt bok som beskriver 5 av den moderna fiolosofins viktigaste frågeställningar.....och det går runt runt i mitt huvud...Jag har t.o.m. fått en fysisk förnimmning av yrsel när jag läst vissa passager och just nu vet jag inte huruvida eller på vilket sätt världen existerar och jag förstod nog inte tillnärmeslevis allt jag läste...
Jag läste idag om Goodmans paradox. Det interessanta är hur man resonerar kring människans perception. Kan vi stödja oss på våra empiriska slutledningar? Kan vi tro på det vi förnimmar med våra sinnen? Om vi kan det, kan vi bara tro på det vi förnimmar med våra sinnen?
Om vi bevisligen sett att solen går upp varje dag under vår levnad, vad får oss att tro att den kommer gå upp igen i morgon? Skall vi tro att den gör det med grundval av att vi sett den gå upp hittils, trots att vi faktiskt inte sett den gå upp i morgon än?
Inte bara framtiden kan vara svår att konkret uppleva utan även saker som existerar här och nu men inte är synbara. En vattendroppe består av 2 väteatomer och en syre? det har vi empiriskt slutit oss till, består då alla vattendroppar av samma sak, trots att vi inte undersökt dem? Vi kan ju inte veta det förrän vi tagit dem alla under ett mikroskop men ändå konstaterar vi av det synliga att dem gör det. Alltså använder vi vår perception, vår förförståelse vi gör antagenden baserade på empiriska observationer. Men är det det enda antagandet man kan göra tack vare dessa observationer? Och om det finns andra samband som vi inte kan se? Det tog ju ett tag för männsikan att upfinna mikroskop och många tusen år innan dess definierade man vatten som just vatten. Men tänk om man skulle identifiera det som vattenb, enligt premissen att det består av 2 väteatomer och en syre? Blir det något annat bara för att jag byter namn? Är det mer osant att kalla det vattenb än vatten , och vad är i så fall vatten eftersom det inte alltid definierats efter premissen H2O?
Ja alla dessa typer av frågor snurrar i mitt huvud just nu...
Jag tänker inte ens börja förklar hur Goodman löser sin paradox (inom parentes sagt så görs det genom ett antagande om att det vi upplever är det sanna, alltså precis det man motsätter sig från början)...komplicerat och hur mycket jag har förstått....komplicerat...
Men anledningen till att jag skriver detta på bloggen är: jag började ju tänka! Inte alls vanligt och dessutom till den milda grad att jag aktiverade mig själv (skrev blogg) och kommer att bära med mig dessa funderingar vidare...så läs fiolosofins problem....kan ni inte lösa dem? då är ni i alla fall visare än när ni startade...
Platon: Det enda sättet att komma närmare idéernas värd är att bryta motsatser mot varandra.
Aristoteles försvarstal: Jag vet i alla fall att jag inte vet, därför vet jag mer än alla andra som tror att dem vet.
Där har vi orsaken...
