Äntligen det besked vi alla längtat efter.....
Det står som inlägg på dagens DN debatt: "A-kassan ska återställas till 80% av lönen"
Mona Sahlin och Wanja Lundy-Wedin kommer med detta uttalande dagen före arbetarrörelsens stora högtidsdag och det var på tiden! Att det överhuvudtaget förekommit en diskussion huruvida detta borgelighetens stora nedrustning av välfärden skall återställas är i det närmaste pinsamt för socialdemokraterna. För tillfället verkar farhågorna att s skulle utvecklas till ett EU och marknadsglatt parti av popultistiska TV-hallåer vara försvunnet. Man möter borgerligheten i dess kärnfråga nämligen: vem skall finansiera staten.
Alliansen svarar lite tvetydigt med att företagen självklart skall bidra och kanske rika personer med, men inte för mycket! och arbetarna ska jobba på för att kunna betala företagens cih de rikas nya skatteåterbäring. Socialdemokraterna och LO ger här svaret: alla skall vara med att finansiera staten.
För detta handlar om så mycket mer än bara arbetsmarknadspolitik, detta handlar om vi skall behålla det svenska välfärdssystemet eller om vi skall gå mot en amerikansk-tysk influerad fri marknad. Slutligen handlar det om hur synen på staten är. Är den något gott eller ont? Är det till för att hjälpa eller stjälpa? Skall staten ha makt över individen? För mig är det självklara svaret på dessa frågor att staten är god, den hjälper mig och i gengäld styr den över mig. Jag vill ha en A-kassa och en sjukförsäkring, jag vill ha bostadsbidrag, jag vill endast ha en statligt finansierad poliskår, jag vill ha ett oberoende rättsväsende och jag vill ha pension! För alla är inte detta självklart, här står den stora tvistefrågan mellan vänster och höger.
Konsekvenserna av den nuvarande regeringens bantning av a-kassan och den höjda fackliga avgiften är att man skapar ett tomrum på botten av arbetsmarkanden. Denna botten består av ungdomar, invandrare och lågavlönade. Alla dessa som missgynnas av den borgeliga skatteväxlingen skall med dessa åtgärder tvingas till att ta jobb utan att vara fackligt anslutna och därmed vara i arbetsgivarens händer när det gäller lön och arbetstrygghet. Denna dumpning av minimilönen och arbetsrätten är helt enligt amerikansk modell där allt blir värre av att det inte finns någon allmän sjukförsäkring, och den som finns skyddar inte alla som behöver. Jag tror ju inte att borgeligheten och alliansen vill någon illa, de är bara så upptagna med sin vinstmaximering att dessa frågor inte riktigt får plats. Men dessa är dem viktiga frågorna och jag tror dessutom att man tjänar ekomomsikt på att ha en befolkning som vet att det finsn en social trygghet. Kostnader för sjukhus, polis- och rättsväsendet och ren infrastruktur är minimala mot ett samhälle där en person står utan möjlighet att klara sig på sitt jobb, kanske sina två jobb ekonomiskt och därför långsamt driver sig själv till vansinne och tillfogar sig själv och andra skada.
Socialdemokraterna kommer även i fortsättningen att försvara den svenska välfärdsmodellen och detta uttalande bprde glädje alla, såväl vänster som högerpolitiker för plötsligt har vi en kärnfråga med vittgående konsekvenser där regeringen och oppositionen uttalat står i skarp kontrast. Så för alla poltiker och väljare:
nu kan vi debattera!
Mona Sahlin och Wanja Lundy-Wedin kommer med detta uttalande dagen före arbetarrörelsens stora högtidsdag och det var på tiden! Att det överhuvudtaget förekommit en diskussion huruvida detta borgelighetens stora nedrustning av välfärden skall återställas är i det närmaste pinsamt för socialdemokraterna. För tillfället verkar farhågorna att s skulle utvecklas till ett EU och marknadsglatt parti av popultistiska TV-hallåer vara försvunnet. Man möter borgerligheten i dess kärnfråga nämligen: vem skall finansiera staten.
Alliansen svarar lite tvetydigt med att företagen självklart skall bidra och kanske rika personer med, men inte för mycket! och arbetarna ska jobba på för att kunna betala företagens cih de rikas nya skatteåterbäring. Socialdemokraterna och LO ger här svaret: alla skall vara med att finansiera staten.
För detta handlar om så mycket mer än bara arbetsmarknadspolitik, detta handlar om vi skall behålla det svenska välfärdssystemet eller om vi skall gå mot en amerikansk-tysk influerad fri marknad. Slutligen handlar det om hur synen på staten är. Är den något gott eller ont? Är det till för att hjälpa eller stjälpa? Skall staten ha makt över individen? För mig är det självklara svaret på dessa frågor att staten är god, den hjälper mig och i gengäld styr den över mig. Jag vill ha en A-kassa och en sjukförsäkring, jag vill ha bostadsbidrag, jag vill endast ha en statligt finansierad poliskår, jag vill ha ett oberoende rättsväsende och jag vill ha pension! För alla är inte detta självklart, här står den stora tvistefrågan mellan vänster och höger.
Konsekvenserna av den nuvarande regeringens bantning av a-kassan och den höjda fackliga avgiften är att man skapar ett tomrum på botten av arbetsmarkanden. Denna botten består av ungdomar, invandrare och lågavlönade. Alla dessa som missgynnas av den borgeliga skatteväxlingen skall med dessa åtgärder tvingas till att ta jobb utan att vara fackligt anslutna och därmed vara i arbetsgivarens händer när det gäller lön och arbetstrygghet. Denna dumpning av minimilönen och arbetsrätten är helt enligt amerikansk modell där allt blir värre av att det inte finns någon allmän sjukförsäkring, och den som finns skyddar inte alla som behöver. Jag tror ju inte att borgeligheten och alliansen vill någon illa, de är bara så upptagna med sin vinstmaximering att dessa frågor inte riktigt får plats. Men dessa är dem viktiga frågorna och jag tror dessutom att man tjänar ekomomsikt på att ha en befolkning som vet att det finsn en social trygghet. Kostnader för sjukhus, polis- och rättsväsendet och ren infrastruktur är minimala mot ett samhälle där en person står utan möjlighet att klara sig på sitt jobb, kanske sina två jobb ekonomiskt och därför långsamt driver sig själv till vansinne och tillfogar sig själv och andra skada.
Socialdemokraterna kommer även i fortsättningen att försvara den svenska välfärdsmodellen och detta uttalande bprde glädje alla, såväl vänster som högerpolitiker för plötsligt har vi en kärnfråga med vittgående konsekvenser där regeringen och oppositionen uttalat står i skarp kontrast. Så för alla poltiker och väljare:
nu kan vi debattera!
Kommentarer
Trackback
