Zaml

"....Man behöver inte vara beläst i konsthistoria för att veta att mycket på våra konstmuseer en gång skapades i ett uttalat syfte, ofta för att bygga kyrkans eller kungahusets varumärke. Och ofta mot betalning! Det hindrar oss inte att i dag inspireras av dessa verk, med en grundläggande tillit till att konstnären skapade något av värde i mellanrummet mellan den frihet de hade och de begränsningar de stod inför...."

En bättre sammanfattning på alliansens brist på kulturpolitik är svår att finna. Byt bara ut kyrka eller stat mot företag så har vi här universallösningen, och bättre än så det har ju funkat förut! Jag ifrågasätter inte att mästerverk skapats när en konstnär mot betalning gjort ett verk för att passa beställarens syfte och att stora delar av vår konst och kulturhistoria består av dessa verk. 

Men vad skulle de inte kunna ha gjort om de hade sluppit detta? Det måste vara den korrekta frågan att ställa. Nordfors jämför dessutom företagens/privatas pengar för en eller flera projekt med krav på resultat med statens pengar till ett område eller ensamble för att skapa en eller flera projekt utan krav på resultat. När man skriver det så slås man av hur dum den jämförelsen är. Visst finns det en fara i att bara enskilda områden och emsembler gynnas men de motåtgärder som krävs är då snarast att öppna upp för frilansande kulturarbetare genom att avsätta statligt stöd till olika enheter för att ha råd med dessa. Precis vad Ola Larsmo säger i sin artikel! (DN 6/5-07) Som jag på denna blogg tidigare tagit ställning till. Så om all kultur är gjord med statliga medel, är den fri? Så länge den inte finns några krav på innehållet kan man faktiskt tycka det och i ärlighetens namn så känner jag ingen kulturutövare som enbart sysslar med detta för att få statligt bidrag (detta inkluderar de som sitter på fasta tjänster i ex. orkestrar och teatrar). 

Så var ligger problemet? Problemet ligger i hela förhållningssättet. Kulturen reduceras till en ekonomisk faktor antingen i statens eller den fria marknadens tjänst. Men tänk om, tänk om det är ingedera? Tänk om det är så att man skapar kultur för dess egen skull, inte för att få pengar? Givetvis måste alla få mat på bordet, tak över huvudet och betalt för sitt arbete. Varifrån pengarna kommer är inte poängen utan begränsningen man får när man endast kan få pengar för att arbeta med en viss sak. Men oavsett kommer konsten överleva, kan vi då inte omfamna den istället för att skjuta den ifrån oss. Denna sista poäng är Nordfors införstådd med men det oklara är vad hon vill att det skall utmynna i. Ett samhälle där alla går omkring och gör lite vad de vill och när de vill uträtta något eller få hjälp och vård så går man till det allvetande och upplysta despo...flåt företagsledaren. 

Vill vi ha ett samhälle där man uppmuntrar fria kulturella uttryck eller vill vi ha ett där dess uttryck ligger inom det trygga företagets ramar? Jag föredrar ett samhälle med fria kulturella uttryck!

Men problemet är ju hur debatten förs, kulturen skall ha ett existensberättigande på ekonomiska grunder. Annars kan ju företagen och mecenater lika gärna ta hand om det. Om man reducerar det till en post i statsbudgeten då "..andas bara kulturen med en lunga och påstår att den är dåligt syresatt.." som Nordfors uttrycker det. 

Kultur är något annat än underhållning, underhållning är något som utgår från vad den tror publiken vill ha och tjänar pengar på det. Kultur är vad publiken skapar själv oavsett om nån annan tycker om det eller ej. Det kan vara lägligt att minnas svenska akademins valspråk: snille och smak. Det är vad det handlar om, inte ekonomi!