Post game analasys
Sällan har man sett så många skiftande förklaringar på ett valresultat. Det som är desto mer intressant är att det först nu (4-5 dagar efter) publiceras artiklar i de stora tidningarna där man kritiserar taktiken som samtliga partier i samrådan med medierna får man väl ändå anta fört, nämligen behandla valet till EU-parlamentet som ett inrikespolitiskt lackmustest.
En trevlig liten artikel från Sydsvenskans Per Svensson är lagom ironiserande över den förmenta inrikespolitiska betydelsen och kallar sin artikel "riksdagsval - på låtsas" (http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kulturkritik/article437381/Riksdagsval---pa-latsas.html). Utan tvivel en trevlig och tankvärd artikel men frågan är varför den publiceras nu, efter valet? Nog var strömmningarna tydliga nog säg två eller i varje fall en vecka före valet, allt analys kan ju inte baseras på olika partiföreträdares egna kommentarer?
Då är Per Akinders artikel "Nederlagets status" i Östran (http://www.ostran.se/opinion/nederlagets_slutsats) betydligt skarpare och har dessutom en konkret uppmaning till sina partifränder
"En socialdemokrati som fegt låter sig styras av sådant som den egentligen inte tror på - och går mot den politiska mitten enbart för maktens skull - saknar roll och uppgift och kommer successivt att förlora sin unika ställning i svensk politik.
Det är i det ljuset som resultatet i EU-valet ska se"
Den alltid lika skickliga Nisha Besara på Dagens Arena hittar en annan intressant analys av valet i sin artikel "Förstärk Personvalet" (http://www.dagensarena.se/text/2009/06/forstark-personvalet) hon driver tesen att riksdagen och demokratin i stort har att tjäna på att öppna upp för personvalet för att på så vis minska den hårda partistyrningen. Rent principiellt måste man hålla med i hennes slutsats det enda märkliga är att denna analys grundar sig återigen på EU-valet och ger resultat i ett inrikespolitiskt läge. Här har vi väl gränsen för vilken typ av direkt applicerbara lärdomar som kan dras.
I Robert Sundbergs otroligt torra krönika "Geografisk analys av EU-valet" (http://www.dalademokraten.se/Templates/pages/news.aspx?id=73861&epslanguage=sv) återfinns dock en riktig finess. I parentes har han skrivet ut antalet röster i procentenheter även innefattande de som ej röstade. Plötsligt svindlar tanken när man ser att av alla röstberättigade har endast 10,8 % av väljarna röstat på S och 8 % röstat på M. Naturligtvis kan man inte räkna såhär på annat sätt än att illustrera ett tankeexperiment eller om man så vill förmedla en poäng. Poäng blir således att det som alla partier gjort fel är att de inte kunnat engagera mer än ytterst liten del av befolkningen och vad kan man dra för slutsatser av det?
De slutsatser om några man kan dra är att först och främst är det beklämmande att se vilken likriktning som uppstår när medierna sätter dagordningen och politikerna svansar efter, desperata efter uppmärksamhet. Några få kritiskt inriktade artiklar före valet hade kanske kunnat ställa fokus mot sakfrågor, mot Europa och ta iväg det från inrikespolitiken. I detta ljus blir piratpartiets framgångar inte alls lika svåra att förstå: även om frågan som drivits inte nödvändigtvis haft stor relevans i Europa har det varit en tydlig riktning, men framför allt har man sin framgång att tacka för att man drivit sin kampanj oavsett hur den framstår i de stora dagstidningarna. Man har vågat gå mot strömmen genom att presentera en ärlig ståndpunkt som man hållit fast vid och inte triangulerat den efter senaste opinionsmätningen. Sen får en sådan kampanj naturligtvis kraft av att den kan ses som utanför och/eller en protest emot etablissemanget.
För Riksdagspartierna blir den viktigast lärdomen att dra att politik måste engagera. Politik handlar o grund och botten om att förändra men för att få förtroende till det måste man presentera såväl ett trovärdig verklighets bild som en vision och förslag för att förändra. Det allvarligaste just nu är att alla partier utom Miljöpartiet inte har en konkret bild av såväl den nuvarande situationen som framtiden, deras svaghet ligger dock i att det blir allt för stor tyngd kring miljöfrågorna.
Nej lärdomen måste vara att nå ut med en beskrivning av verkligheten och det faktum att politik kan ändra den. Så når man desillusionerade yngre väljare likaväl som pensionärer. Man måste med andra ord presentera ett alternativ till den ekonomiska politik som förts de sista åren för att det är uppenbar för alla och envar att så som vi har det nu vill vi inte ha det!
EU-valet
Så var det över! eller var det så?
Vi väntar fortfarande på det som borde räknas i detta val, resultatet av personkryssen.
Som väntat behåller höger- och den kristnagruppen sitt grepp om parlamentet emedan socialister och gröna gjort goda resultat kan ingen förneka de kraftiga högervindar som länge blåst över Europa. Dock är det inte så enkelt som man i Sverige försökt göra det, nämligen att sätta upp en klassik konflikt mellan vänster - höger, grupperingarna i parlamentet är långt mer komplicerade än så även om de flesta kan ställa sig bakom dessa två huvudlinjers kompromissförsök. Trots ett tappert försök att tvinga de mindre partierna (främst då kanske piratpartiet) att berätta vilken grupp de kommer ansluta sig till så har frågorna till vad som rent praktiskt skall göras om någon/partiet väljs in varit försvinnande få.
I synnerhet folkpartiet har här varit ute på slak lina och lovat att arbeta för saker som inte ens kan uppnås i parlamentet samtidigt som andra kandidater har talat sig varm för snusets sak eftersom det uppenbart är en profilfråga för alla svenskar utom killar mellan 18-35 och som spelar korpfotboll. Mijlömål som redan är fastställda av EU har man skyndsamt lovat att man skall implementera men hur det skall framstå som ansvarstagande att lova att göra vad som redan är beslutat är en nyhet för mig.
Mediernas och dessvärre även partiernas fokus verkar ha legat på nästa års riksdagsval och alla frågor och alla analyser har haft som underförstådd mening att detta räknas ju egentligen inte så vi gör det till en temperaturmätning inför ett svenskt riksdagsval. Detta tror jag faktiskt är den enkla anledningen till det usla valdeltagandet. Märk väl att precis som man kan tvinga fram folkomröstningar i oändlighet för att få "rätt" resultat finns heller ingen lägsta tröskel för vad som räknas som representativt deltagande d.v.s de-facto legitimering av man utför i folkets namn.
Är det då konstigt att unga i Europa dras till högerextrema partier eller enfrågepartier? Här finns en kombination av fokusering på den egna nationen samtidigt som tydliga ställningstagande. Detta har naturligtvis inget att göra med Europa men eftersom alla andra partier heller inte tar steget fullt ut och pratar om Europeiska frågor eller maktdelning kommer de högerextrema och enfrågepartierna undan med detta som EU-politik för det finns inga andra som ger en alternativ bild av vad europapolitik är.
Vad valet borde ha handlat om är;
Varför inte alla lobbyister ska registrera sig?
Inte betala, inte förbjudas bara säga vilka de är och vilka de representerar.
Finns det överhuvudtaget ett alternativ till Lissabonfördraget om irländarna skulle säga nej en andra gång?
Varför fick inte alla länder folkomrösta om Lissabonfördraget, är sådana ens tillräkneliga?
Innebär tjänstedirektivet en lönedumpning?
Skall EU vara en plats för en inre fri marknad eller skall det vara nationella marknader med inga handelstullar emellan?
Väldigt viktigt med hänsyn till tjänstedirektivet och vårdval Stockh...hrmm vart man får söka vård...
En kort jämförelse valdeltagandet i Sverige 43,3 % - Danmark 59,8 %
visserligen var det samtidigt en folkomröstning huruvida man skall ändra i tronföljden och låta kvinnor ärva men ändå, det känns lite som 0-1 igen....
Slutligen, kan man analysera detta valresultat med hänsyn till kommande riksdagsval?
Nej, trots att inriktningen var sådan handlar det i grunden om andra frågor och det kommer vi även få höra. Dessutom kommer valdeltagandet höjas rejält när man vet att det är "allvar". Mediekampanjen kommer bli massiv och eftersom vi har en blå press här i landet så kommer det låta; Bra jobb som EU-ordförande Fredrik, Ingens fel att det ekonomiska systemet kollapsade, Borg tog sitt ansvar, Trygghetssystemen urholkar kommunfinanserna o.s.v. Det kommer därmed bli ett annat tempo och ett annat engagemang och de enda sättet för en socialistiskt/grönt alternativ att vinna är att våga prata om andra saker, så som dem i verkligheten är och framför allt, våga presentera en ny vision om hur finansmarknaden skall skötas i Sverige! då kommer folk engagera sig och det kommer bli en genuin debatt mellan ett tydligt vänster och ett tydligt höger alternativ och då kommer knappt någon kunna sitta hemma på valdagen....
