Recital med Christian Svarfvar - Violin
En briljant konsert!
Violinisten Christian Svarfvar glänste ikväll i Musikhögskolan i Örebros konsertlokal. Skickligt ackompanjerad av Mats Jansson på piano.
Konserten inleddes med Beethoven's vårsonat, melodiöst och vårdat spel i första satsen men kanske en aning återhållsamt. Andra satsen var vacker, mjuk och i det närmaste perfekt avvägd med en känslig ton. Tredje satsen gick i ett flygande tempo och fick en lekfullhet som uppskattande fräschör mot bakgrund av de tidigare satserna.
Sedan följde Paganinis Caprice nr.9 och nr.1. Den första spelades på ett alldeles utmärkt sätt och Svarfvar gjorde musik av denna tekniska övning, bättre omdöme finns knappt. En virtuos njutning! Den senare var även den en uppvisning i skickligt tekniskt kunnande i ett närmast övermänskligt tempo, även här med musikalisk känsla.
Efter paus följde Stenhammars två romanser som var mjukt och elegant framförda. Man kunde kanske sakna lite mer ömhet och kärleksfullhet i den första och aningen mer frustration i den andra men detta är en högst personlig analys och spelet var helt klanderfritt. Sista nummret var Saint-Saens Rondo capriccioso och konsertens höjdpunkt. Enastående vituositet men hela tiden med en lekfull nästan småretande känsla tog verkligen fram det bästa hos stycket vars tolkning tillsammans med Ivy Gitilis är den bästa jag hört! Som extranummer Kreisler's Liebesliet. En charmerande avslutning som fick en att lämna konsertlokalen med ett glatt småleende på läpparna. Allt som allt en bra konsert av en utmärkt violinist!
Violinisten Christian Svarfvar glänste ikväll i Musikhögskolan i Örebros konsertlokal. Skickligt ackompanjerad av Mats Jansson på piano.
Konserten inleddes med Beethoven's vårsonat, melodiöst och vårdat spel i första satsen men kanske en aning återhållsamt. Andra satsen var vacker, mjuk och i det närmaste perfekt avvägd med en känslig ton. Tredje satsen gick i ett flygande tempo och fick en lekfullhet som uppskattande fräschör mot bakgrund av de tidigare satserna.
Sedan följde Paganinis Caprice nr.9 och nr.1. Den första spelades på ett alldeles utmärkt sätt och Svarfvar gjorde musik av denna tekniska övning, bättre omdöme finns knappt. En virtuos njutning! Den senare var även den en uppvisning i skickligt tekniskt kunnande i ett närmast övermänskligt tempo, även här med musikalisk känsla.
Efter paus följde Stenhammars två romanser som var mjukt och elegant framförda. Man kunde kanske sakna lite mer ömhet och kärleksfullhet i den första och aningen mer frustration i den andra men detta är en högst personlig analys och spelet var helt klanderfritt. Sista nummret var Saint-Saens Rondo capriccioso och konsertens höjdpunkt. Enastående vituositet men hela tiden med en lekfull nästan småretande känsla tog verkligen fram det bästa hos stycket vars tolkning tillsammans med Ivy Gitilis är den bästa jag hört! Som extranummer Kreisler's Liebesliet. En charmerande avslutning som fick en att lämna konsertlokalen med ett glatt småleende på läpparna. Allt som allt en bra konsert av en utmärkt violinist!
Nytt kulturliv?
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_14052555.asp
Läste just f.d. kulturministern Bengt Göranssons vädjan mot en ansvarstagande kulturpolitk:
"....Det borde finnas brett underlag för samförstånd över partigränser för en kulturpolitik som präglas av den öppna grundsyn som jag redogjort för. En ny kulturallians, omfattande både kulturbärande konservativa, frisinnade och vad som kan kallas en kulturvänster är vad som behövs i dag när en kulturlös nyliberalism öppet förkunnar att den bästa kulturpolitiken är ingen kulturpolitik alls." (SvD 13/11 -06)
"....Det borde finnas brett underlag för samförstånd över partigränser för en kulturpolitik som präglas av den öppna grundsyn som jag redogjort för. En ny kulturallians, omfattande både kulturbärande konservativa, frisinnade och vad som kan kallas en kulturvänster är vad som behövs i dag när en kulturlös nyliberalism öppet förkunnar att den bästa kulturpolitiken är ingen kulturpolitik alls." (SvD 13/11 -06)
Så det finns politker som anser att en kulurpoltik bör främst inrikta sig på att skapa en infrastruktur och förutsättningar för kulturarbetarna. Så trevligt! Med tanke på att Sverige 2014 kommer att ha EU:s kulturhuvudstad så är det hög tid att tänka efter vilken stad som skall få äran i Sverige, beslutet skall snart fattas! Framför allt måste man se till att det blir permanenta satsningar och inte lösningar för stunden. Tanken bakom detta med en kulturhuvudstad torde vara att uppmuntra ett befintligt väl fungerande kulturliv och ta fram positiva sidor ur värdlandet och värdstadens kultur. Så kan vi inte alla komma övernes om att detta är ett tillfälle att skapa nya mötesplatser, lokaler och framför allt möjligheter för ungdomar att få det dem skapar eller utövar en chans att synas.
Anledningen att jag tar upp Göranssons vädjan är att idén inte är dum. En överenskommelse mellan alla riksdagspartier om att inte belasta statenskulturinstutitioner med dumheter som lokalhyror och momsskatt. En överneskommelse att höja bidragen till kulturskolorna, avsätta pengar till länsmusiker och länsteatrar. En överneskommelse om att alla statliga museer och utställningar skall ha gratis inträde, att alla bibliotek skall få finans kvar och att det forsatt ska vara gratis att låna böcker. Även utanför Stockholm!
Jag vet att mycket av detta redan är politiska stridsfrågor men faktum kvarstår att det jag nu nämnt är sådant som redan idag existerar som statliga initiativ och instutitioner och som på intet sätt skulle förändra balansen mellan det privata och det statliga utan snarast ge det statliga en chans att förvalta sina möjligheter på bästa sätt. På så sätt kan vilka bonnhåla som helst bli kulturhuvudstad för Sverige 2014.
Gör denna breda övernskommelse nu! Efter 2010 kommer Sd sitta i riksdagen och då kommer man inte längre kunna sjunga Stenhammar, läsa Heidenstam, prata om Stormaktstiden eller hissa en Svensk flagga utan att skämmas ihjäl. Det är illa nog nu. Så därför, ta vara på det fundament som finns för svensk kultur så att man när den dagen kommer kan säga: Det finns en bred uppgörselse om vad statens uppgift inom kulturpolitiken är, vi tänker inte införa fler flaggdagar, obligatoriska sammanhang där nationalsången sjungs och fosterländska bekännelser i skolan. Vi är redan övernens om fundamenten i det svenska kulturlivet är! Detaljerna lämnar vi till andra än politiker...
Ögonblick
hmmmm allt började med att en vän skickade en dikt till mig som handlade förgängligheten hos ett ögonblick... svältfödd på fiolsofiska disskussioner som jag är svarade jag skyndsamt....
Så vad är ett ögonblick?
Själv anförde jag att det är en subjektiv uppfattning. Eftersom det är subjektivt så finns heller ingen tidsram för ög. För mig är det snarast hur länge jag kan hålla en ensam tanke, hur länge jag kan uppfatat en doft eller hur länge jag kan se ut över ett landskap. Kort sagt så länge jag kan befinna mig i nuet och uppleva en sak. Så länge jag utan reflektion kan ta emot intryck.
Men vad händer under ett ögonblick? Eftersom jag hävdat att ög. är subjektivt så innebär det ju att det inte händer något annat alls i världen, att den inte existerar så länge jag inte tar in den? Eller finns det en form av kollektivt sammanhang, att alla männsikor ög. tillsammans bildar ett liv och att vi samfällt växlar ögonblick med varandra. Just nu sover nån, just nu får någon en kyss, just nu gråter nån e.t.c. är dem kollektiva ögonblicken summan av vårt liv? Färdas vi mellan förutbestämda ögonblick?
Men om någon annan är närvarande under mitt ögonblick, existerar dem? Jag kan ju dessutom förnimma andra männsikor, minnas ett ord, en beröring, en gest och göra det till mitt ögonblick?
Är ett ögonblick en omedveten gestalting av något som får ett att släppa det medvetna till förmån för det omedvetna? Är ögonblicket ett tillfälle då det undermedvetna tar kommandot?
Allt detta aktualiseras återigen när jag utför nått, är min uppfattning om vad jag just gjort det verkliga eller var det jag just presterade det enda verkliga. Att sätta det i relation mellan männsikor övertygade mig om att det måste vara en kombination. Jag kan ju ex. prata med en vän, säga en sak och vara noga med att endast låta mitt tal och inte min kropp vara min avsikt, jag kan skriva något till en vän och denne kan direkt veta att jag menar ett motsatt. Att jag är ironisk, att jag skämtar. Vi delar en gemensam förtsåelse för ur den andre resonerar och beter sig vilket gör att vi kan avläsa den ögonblicksinformation vi får och validera dess betydelse och sannolikhet. Finns det alltså då ett kollektivt medvetande som existerar utanför ögonblicket? Eller är den processen uppstyckad i ögonblick, vilket skulle medföra att endast ens personliga minne existerar mellan ögonblivcken, alltså ögonblicket är subjektivt?
Jag presenterar inga svar men jag var tvungen att försöka konkretisera mina tankar. Har jag därigenom konkretiserat mig själv? Existerar först nu mina tankar även om jag har påverkats av dem redan innan? Jag är en sann Platoniker som tror att det är endast genom att bryta motsatser mot varandra som vi kan komma närmare sanningen eller det sanna. Därför detta inlägg!
Kaffet i vrångstrupen!
Här sitter jag en fredsälskande kulturinteresserad medborgare och dricker mitt kaffe och läser dagens DN under lunchrasten. Den vanliga lätta frustrationen uppstår när jag läser Wolodarskis och Hedvalls krönikor men det är p.g.a. ideologiska skillnader och jag kan knappast uppröras av att de skriver vad de tycker.
Så kommer jag till en mindre notis om det senaste beslutet som EU:s kulturminstrar har enats om och jag sätter kaffet i vrångstrupen!
Att Sverige skulle förlora mot de starka marknadskrafterna ute i europa som vill ha barnreklam och alkoholreklam är ju föga förvånande. Men att Lena Adhelson-Liljeroth inte ens har mage att symboliskt rösta mot förlaget för att markera Sveriges ställning i frågan är bara för mycket!
"....- I november hade vi fortfarande förhoppningar om skarpare regler för alkohol- och barnreklam, därför röstade vi nej. Nu var det inte så många länder som gick på Sveriges linje i de frågorna. Hade vi som enda land röstat nej hade det sett konstigt ut, säger Lena Adelsohn Liljeroth som är övertygad om att hennes företrädare Leif Pagrotsky (s) hade gjort detsamma trots att han uppmanat Adelsohn Liljeroth att rata förslaget....." (DN 24/5-07)
Är detta alliansens kulturpolitk eller är det EU-politiken i stort? Vi för våra frågor men när det kommer till kritan så ger vi oss för de andra reservationslöst, finns det något annat sätt att tolka kulturministerns ja-röst när det återföljs av en sådan motivering?
Från kulturministerns håll hoppas man att den klausul som finns i fördraget ska hjälpa att skydda den svenska marknaden. "Dessutom införs en klausul om att bolag som sänder program från annat land än mottagarlandet måste samarbeta med det senare om så begärs. Sverige ska alltså kunna kräva att Storbritannien i viss mån rättar sig efter svenska lagar om det är av stort "allmänintresse". Kommer länderna inte överens ska frågan gå till EU-kommissionen" (DN 24/5-07)
Lamare försvar om den svenska rätten är svårt att finna, vi skall alltså hoppas på välvilligheten hos det land dit svenska produktionsbolag flytt för att få sända i Sverige otillåten reklam. Här går det t.o.m. att hitta fel med en moderat argumentationsteknik, om företagen i skydd av utländska sändningstillstånd får fördelar på den svenska marknaden skapar det incitament för en snedvriden konkurrens situation där svenska företag kan tvingas bort från sin egen marknad. Så skulle det kunna låta.
Jag tänker inte ens bemöda mig om att upprepa mina argument mot barn- och alkoholreklam men för den interesserade finns det att finna i tidigare blogginlägg. Däremot har jag en känsla av att jag kommer få återkomma till denna fråga en gång då jag har mer än 8 min kvar av min lunchrast.
Men så här får det fanimej inte gå till!
Jag hade velat se kulturministern rösta nej till detta förslag och samtidigt mot hot om att stoppa förhandlingarna helst införa en klausul som förbjuder barn- och alkohol att sändas till mottagre som är i Sverige. Sen kan vi börja övertyga andra om att ta liknande steg. Men Sverige måste stå fast vid de principer som vårt välfärdssystem bygger på, ute i europa och hemma.
Det krympande intellektuella isflaket....
Ang. Lisa Nordfors debatt artikel i DN 21/5-07 http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=652264
"....Man behöver inte vara beläst i konsthistoria för att veta att mycket på våra konstmuseer en gång skapades i ett uttalat syfte, ofta för att bygga kyrkans eller kungahusets varumärke. Och ofta mot betalning! Det hindrar oss inte att i dag inspireras av dessa verk, med en grundläggande tillit till att konstnären skapade något av värde i mellanrummet mellan den frihet de hade och de begränsningar de stod inför...."
En bättre sammanfattning på alliansens brist på kulturpolitik är svår att finna. Byt bara ut kyrka eller stat mot företag så har vi här universallösningen, och bättre än så det har ju funkat förut! Jag ifrågasätter inte att mästerverk skapats när en konstnär mot betalning gjort ett verk för att passa beställarens syfte och att stora delar av vår konst och kulturhistoria består av dessa verk.
Men vad skulle de inte kunna ha gjort om de hade sluppit detta? Det måste vara den korrekta frågan att ställa. Nordfors jämför dessutom företagens/privatas pengar för en eller flera projekt med krav på resultat med statens pengar till ett område eller ensamble för att skapa en eller flera projekt utan krav på resultat. När man skriver det så slås man av hur dum den jämförelsen är. Visst finns det en fara i att bara enskilda områden och emsembler gynnas men de motåtgärder som krävs är då snarast att öppna upp för frilansande kulturarbetare genom att avsätta statligt stöd till olika enheter för att ha råd med dessa. Precis vad Ola Larsmo säger i sin artikel! (DN 6/5-07) Som jag på denna blogg tidigare tagit ställning till. Så om all kultur är gjord med statliga medel, är den fri? Så länge den inte finns några krav på innehållet kan man faktiskt tycka det och i ärlighetens namn så känner jag ingen kulturutövare som enbart sysslar med detta för att få statligt bidrag (detta inkluderar de som sitter på fasta tjänster i ex. orkestrar och teatrar).
Så var ligger problemet? Problemet ligger i hela förhållningssättet. Kulturen reduceras till en ekonomisk faktor antingen i statens eller den fria marknadens tjänst. Men tänk om, tänk om det är ingedera? Tänk om det är så att man skapar kultur för dess egen skull, inte för att få pengar? Givetvis måste alla få mat på bordet, tak över huvudet och betalt för sitt arbete. Varifrån pengarna kommer är inte poängen utan begränsningen man får när man endast kan få pengar för att arbeta med en viss sak. Men oavsett kommer konsten överleva, kan vi då inte omfamna den istället för att skjuta den ifrån oss. Denna sista poäng är Nordfors införstådd med men det oklara är vad hon vill att det skall utmynna i. Ett samhälle där alla går omkring och gör lite vad de vill och när de vill uträtta något eller få hjälp och vård så går man till det allvetande och upplysta despo...flåt företagsledaren.
Vill vi ha ett samhälle där man uppmuntrar fria kulturella uttryck eller vill vi ha ett där dess uttryck ligger inom det trygga företagets ramar? Jag föredrar ett samhälle med fria kulturella uttryck!
Men problemet är ju hur debatten förs, kulturen skall ha ett existensberättigande på ekonomiska grunder. Annars kan ju företagen och mecenater lika gärna ta hand om det. Om man reducerar det till en post i statsbudgeten då "..andas bara kulturen med en lunga och påstår att den är dåligt syresatt.." som Nordfors uttrycker det.
Kultur är något annat än underhållning, underhållning är något som utgår från vad den tror publiken vill ha och tjänar pengar på det. Kultur är vad publiken skapar själv oavsett om nån annan tycker om det eller ej. Det kan vara lägligt att minnas svenska akademins valspråk: snille och smak. Det är vad det handlar om, inte ekonomi!
Bowling in America....
(detta inlägg borde publicerats redan igår kväll men förhindrades tack vare tekniska problem d.v.s min jävla dator vägrade fungera, lyckligtvis har jag nu gett upp att använda min egen och använder skolans)
Arg, upprörd, ledsen, förbannad, apatsik, ledsen, sorgsen.
Alla dessa känslostadier gick jag igeom när jag alldeles nyss såg filmen Bowling for Columbine. Michael Moores utmärkta film som gjorde succé överallt t.o.m. i hans hemland. Jag har tidigare sett Farenheit 9/11 och läst några av Michael Moors böcker. Denna film och hans andra verk rekommenderas varmt.
Det som slår en är hur lätt man själv hamnar i samma känslotillstånd som amerikaner dagligen upplever. Dels blir man rädd när man ser hur politikerna och företagen utnyttjar männsikorna som spelbrickor för att tjäna pengar, dels vänder man samma upprördhet till hat liknande känslor.
Min första reaktion är att alla amerikaner är dumma och jag kan knappt vänta till Bofors och Bild anser det nödvändigt att bomba detta land som i sanning är ondskans axelmakt. Men sen tänker jag efter lite...
Moore sätter fingret på det väsentliga, politikerna och företagen (d.v.s. dem rika) vill skapa en nation som lever i rädsla. Då kan man nämligen övertyga dem att konsumera! Den sociala situationen i USA är ju minst sagt prekär och ovanpå detta kommer en ständig vålds och skrämmsel progaganda via media. Klart som fan folk dör!
I USA finns det ingen allmän sjukförsäkring, alla vet att blir man sjuk får man betala själv och det kostar. Varför? Däreför att sjukhusen naturligvis är vinstdrivande enheter som i allmänhet bara behandlar patienter med en gällande försäkring för att klara sin egen överlevnad. Apotek eller rättare sagt de företag som säljer läkemedel är naturligtvis vinstdrivande bolag som köper sina produkter från andra bolag. Ingen av dem statliga, dessa övervakas dock av en statlig myndighet som även överkakar konkurrens och konsument lagar för gällande område. Föga överraskande är läkemedelsföretagen stora bidragsgivare till de politiker som basar över den statiga myndigheten.
I USA finns program som gör att för att få ut din socialföräkring måste du arbeta på en plats som staten bestämmer, oavsett om den ligger i din hemstad eller. Dessa program är dessutom vinstdrivande verksamheter. Fängelser drivs som privata bolag och minimilönen är extremt låg, är du under 18år eller illegal ivandrare får du inte ens det. Detta gör att stora delar av arbetskraften arbetar i fängelser eller arbetar för eller under minimilön. På dessa typer av arbetsplatser finns det i allmänhet inga fackföreningar, omsättningen på personal är stor och kostnaden för att avskeda minimal. De företag som anställer denna typ av männsikor får tack vare det utstuderade skattesystemet bidrag och skattelättnader som tack för att man cementerar låglönemarknaden.
I USA kan vem som helst köpa vapen och ammunition i princip var som helst, snabbköp, banker, bensinstationer, spritbutiker. Alla typer av företag kan skaffa tillstånd för att sälja vapen.
Jag kan hålla på länge till men ser detta ut som grundvalar för ett stabilt samhälle? Moore visar med all önskvärd tydlighet att man dessutom i sin kampanj för att skrämma upp folket spelar det gammla beprövade raskortet. Moore visar hur man i media konsekvent visar brott som begås av svarta som huvudnyheter. Än mer interessant är hans jämförelse mellan Kanada och USA, två till synes väldigt lika länder och bägge emd en starkt beväpnad befolkning. Moores slutsats är att amerikaner skrämms av regering och företag till en mer omfattande konsumtion, oavsett pris.
Slutligen, ok det är USA dem är dumma och det kommer aldrig hända här?
Alliansen vill skapa privata vårdalternativ. Redan nu talar man om att sälja akutmottagningar samtidigt som fler och fler sjukhus utanför storstäderna läggs ner i brist på lönsamhet. Apotekets monopol bör försvinna. Privata äldre- och ungdomsvårdsalternativ uppmuntras.
Alliansen har ju redan kommit med sina skattesänkningar för dem som arbetar, samtidigt som man sänker a-kassan för alla och höjer arbetsgivaravgifter och sociala avgifter för småföretagen. Alliansen ger skattelättnader och avdrag för hushållsnära tjänster, vilket ger en marknad med rekordlåga löner och arbetsgivaravgifter. Alliansen tar bort förmögenhetsskatten och omvandlar fastighetsskatten. Alliansen vill sälja dem statliga företagen.
Alliansen har mig veterligen inte uttalat sig om privat (icke-statlig) vapenförsäljning.
Tror jag verkligen att det skall bli så illa som i USA? Nej. Tror jag verkligen att alliansen är ute för att förstöra? Nej. Men dem som köper allt detta, när all offentlig verksamhet är privartiserad? Tänk om det blir usch! dem där amerikanerna som köper upp allt och börjar driva det som dem gör med sina bolag där hemma? För säkerhets skull kanske vi skall hålla fast vid vår svenska modell med social trygghet.
Äsch nu skiter vi i politiken och gör det enda ekonomiskt sunda: Bildt jag tycker inte om de där amerikanerna, de är dumma och vi förlorar marknadsandelar till dem. Kan vi inte göra som dem gör när dem tycker illa om nån? Kan vi inte bara bomba dem, dessutom har de en elak diktator. Ska vi inte säga att han är ett hot mot oss och vår livsstil, ja mot hela världen?
Snälla kan vi inte glömma politiken och bara bomba dem?
Vi stackare som älskar kulturen...
Läste precis Ola Larsmos debattinlägg i DN från den 5:e maj.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2502&a=646655
En helt korrekt analys och frågan är vad vi som älskar kulturen skall göra. Börja titta på ESC kanske? nej just det, en oraättvis svågerpolitik förstör för dem vettiga bidragen. Kulturimperialism så det står härliga till! sällan har det varit mer tydligt....
Så när nu såväl regeringens kulturpolitik, det privata initiativet och svensk kulturs stora uttryck ESC alla dömts ut av mig, vad har vi då kvar?
Vi har alla männsikor som arbetar med kulturen, dem som går på föreställningar, dem som läser böcker och ser film. Vi har männsikan kvar! Staten roll skall ej underskattas men när den nu sviker så är det väl dags för oss vanliga männsikor att visa att vi inte tolererar detta. Därför kommer att söka mig till så många kulturupplevelser som kassan tillåter, och varje gång jag deltagit eller medverkat vid en kulturupplevelse så kommer jag att räcka lång näsa åt alliansen! Jag kommer fortsätta att komma med reflektioner och rescentioner, jag kommer försöka hålla debatten levande!
Det kan vi alla göra men det krävs ju tyvärr så mycket mer. Alliansen har redan insett att kulturen inte går att inställas i ett konsumtionsmönster. Man kan inte avläsa en ekonomisk utveckling och man kan inte styra den mot att bli en vinstdrivande verksamhet utan att offra det oberoende som fri kultur kräver. Därför skiter man i kulturen!
I det ljuset blir plötsligt det nya utspelet om "Plats på scen" begripbart. En bra idé och ett behövligt initiativ reduceras till ett kulturpolitiskt alibi, att man sedan kämpar för jämställdhet gör att man slår två flugor i en smäll. I framtiden kommer man när kunna peka på detta och säga: visst gör vi bra och progressiva saker för kulturen. Helt sant men det räcker inte! Det är inte så att man genomför hela detta förslag eller skjuter till alla pengar som utredarna önskat, det är inte så att detta initiativ kommer att bli den nya ledstjärnan inom scenkonsten. Så gör man ett utspel som kostar förhållandevis lite och använder det som fasad utåt medan man fortsätter att försämra arbets- och anställningstillfällen för kulturarbetare. Man trixar med moms och bidrag så att instutitioner tvingas dra ner sin verksamhet, ungdomsorkestrarna som fick lägga ner sin verksamhet som följd är inget annat än en skandal!
Nog kan väl alla partier enas om att den lilla verksamhet som finns för ungdomar, oavsett område skall åtmindstone få finnas kvar?
Nej, inte så länge kulturen inte kan mätas i ekonomiska termer och ge vinst. Lösningen? Man skapar en ny kultur, en kultur som går att tjäna pengar på. ESC är det första i en rad exempel där populistiska evenemang och privata initiativ inom såväl secen som musik blir den nya kulturkanon. Missförstå mig inte, det är inget fel på allsång på skansken men vad hände med det folkbildande uppdraget? Tror ni inte att det är så illa? Ta en titt på kulturfrågorna i TV4 och TV3s frågesportsprogram, vissa av oss vet faktiskt inte vilka som vart med i en dokusåpa på respektive kanal även om vilken 12-åring som helst förutsätts kunna det, det nya kulturavet. Utan folkbildning och statliga initiativ tar det kommersiella över kulturen och jag tror faktiskt att det skulle göra oss fattigare, kanske inte pengamässigt utan andligen....
För vi som älskar kulturen räknas det med...
Obligatorisk läsning - Naomi Klein
Det finns få saker att tillägga. En av tidens kanske viktigaste intellektuella med en träffande kommentar ang. nuvarande världsbankens ordförande och förre Bush-strategen Paul Wolofwitz.
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,1058810,00.html
dags för mig att läsa klart hennes bok stängsel och öppningar....
Det är jämna plågor....och det blir bara värre år för år....
Jag pratar naturligtvis om det eländiga spektakel som gick av stapeln igår kväll; Eurovisonsfestivalen. Jag tog mod till mig och tittade för första gången på 3 år, endast för att med rätta kunna kritiserade efteråt. Hur illa det än är har man alltid en skyldighet att ta del av den andra sidans argument innan man kristiserar öppet.
1 Detta är och har alltid varit ett sätt att tjäna pengar. Varken mer eller mindre och det är det enda det någonsin kommer handla om!
2 De uppträdanden som framförs är inte där för sina musikaliska kvalitér, inte heller dansmässiga eller ljustenkniska.
3 Det finns absolut inget kulturellt värde i detta, ÖVERHUVUDTAGET!
Detta handlar om underhållning som man vill skall nå så många som möjligt, att titta på och att ringa och rösta. Det är en grogrund för pr-konsulter, eventbolag och skivbolag att föra fram varumärken och testa dessa på en publik. Nuförtiden går det såväl semifinaler som kommenteringsprogram om detta mer eller mindre hela året runt. Aldrig blir vi kvitt skiten! Svallerpressen delar in sina rkneskaps och utgivningssäsonger i Svenska och Europeiska uttagningarna. Är inte detta de samlade företagenes yttersta konspiration för att idiotförklara oss och ta iväg våra uttrycksmöjligheter så vet jag inte vad!
Jag ta iväg våra uttrycksmöjlighter! Vilka jävla idioter tror ni ställer upp på detta, och vilka tillåts vara med? Samma lilla klick låtskrivare och bipersoenr i TV4-produktioner år ut och år in. Förnyelse? Ja dem byter ju f.d. lyckade komiker som programledare hyfsat ofta...
Nu då till det rent musikaliska. Tyskland hade en grym swing låt à la Sinatra, Lettland hade några schysta kilalr i hatt med rosor och en härlig tonartshöjning och ett plus för den ungerska bluessångerksan. Deta var värt att lyssna på, däremot kommer jag inte ihåg hur de lät idag sådär en dag efter. Men det är ändå godkänt. Resten var bara uselt! Lite rockabilly rytmer och licks på gitarr + en halvnaken kille i svartvitt som sjöng något och som had en scenshow som sa nått annat, det var det svenska bidraget. Uselt.
Så långt ändå allt väl man kan inte förvänta sig att skallerpressen och pr-bolagen skall ta fram några stjärnor eller se till att vettiga tonsättare får chansen, det kunde dem ju kanske förlora pengar på. Men att detta blir omskrivigt som årets kulturhändelse! SVTs hallåa presenterade det som årets kulturhändelse. DN, Aftonbladet, Expressen, Svd o.s.v. deras kultursidor är fulla av detta trams! Vad fan är nöjesspalten till då om detta är kultur?
Jag kan hålla på om detta länge men jag inväntar kommentarer, det finns säkert det som tycker jag har fel. Men vad skall den som gillar schlöagergengern göra?
Gå på SMASK!
SverigesMusikAkademikersSångKontest
Musikhögskolorna gör varje år en lokal tväling med final i sthlm. Begåvade och duktiga musiker, kompositörer och dansare omfamnar schlagern och gör det till en fest som håller en hög musikalisk nivå. Kultur? NU kan vi iaf debbatera det... Det är ingen tvekan vad som är bäst.
Riksfinal i SMASK 2007: Cirkus, Stockholm. Onsdagen den 16:e maj kl 19
Årets schlagerhändelse!
www.smask.org
1 Detta är och har alltid varit ett sätt att tjäna pengar. Varken mer eller mindre och det är det enda det någonsin kommer handla om!
2 De uppträdanden som framförs är inte där för sina musikaliska kvalitér, inte heller dansmässiga eller ljustenkniska.
3 Det finns absolut inget kulturellt värde i detta, ÖVERHUVUDTAGET!
Detta handlar om underhållning som man vill skall nå så många som möjligt, att titta på och att ringa och rösta. Det är en grogrund för pr-konsulter, eventbolag och skivbolag att föra fram varumärken och testa dessa på en publik. Nuförtiden går det såväl semifinaler som kommenteringsprogram om detta mer eller mindre hela året runt. Aldrig blir vi kvitt skiten! Svallerpressen delar in sina rkneskaps och utgivningssäsonger i Svenska och Europeiska uttagningarna. Är inte detta de samlade företagenes yttersta konspiration för att idiotförklara oss och ta iväg våra uttrycksmöjligheter så vet jag inte vad!
Jag ta iväg våra uttrycksmöjlighter! Vilka jävla idioter tror ni ställer upp på detta, och vilka tillåts vara med? Samma lilla klick låtskrivare och bipersoenr i TV4-produktioner år ut och år in. Förnyelse? Ja dem byter ju f.d. lyckade komiker som programledare hyfsat ofta...
Nu då till det rent musikaliska. Tyskland hade en grym swing låt à la Sinatra, Lettland hade några schysta kilalr i hatt med rosor och en härlig tonartshöjning och ett plus för den ungerska bluessångerksan. Deta var värt att lyssna på, däremot kommer jag inte ihåg hur de lät idag sådär en dag efter. Men det är ändå godkänt. Resten var bara uselt! Lite rockabilly rytmer och licks på gitarr + en halvnaken kille i svartvitt som sjöng något och som had en scenshow som sa nått annat, det var det svenska bidraget. Uselt.
Så långt ändå allt väl man kan inte förvänta sig att skallerpressen och pr-bolagen skall ta fram några stjärnor eller se till att vettiga tonsättare får chansen, det kunde dem ju kanske förlora pengar på. Men att detta blir omskrivigt som årets kulturhändelse! SVTs hallåa presenterade det som årets kulturhändelse. DN, Aftonbladet, Expressen, Svd o.s.v. deras kultursidor är fulla av detta trams! Vad fan är nöjesspalten till då om detta är kultur?
Jag kan hålla på om detta länge men jag inväntar kommentarer, det finns säkert det som tycker jag har fel. Men vad skall den som gillar schlöagergengern göra?
Gå på SMASK!
SverigesMusikAkademikersSångKontest
Musikhögskolorna gör varje år en lokal tväling med final i sthlm. Begåvade och duktiga musiker, kompositörer och dansare omfamnar schlagern och gör det till en fest som håller en hög musikalisk nivå. Kultur? NU kan vi iaf debbatera det... Det är ingen tvekan vad som är bäst.
Riksfinal i SMASK 2007: Cirkus, Stockholm. Onsdagen den 16:e maj kl 19
Årets schlagerhändelse!
www.smask.org
Sen hyllning till Farnaz Arbabi!
hmm bättre sent än aldrig sägs det ju....
Så därför en här en hyllning till en av Svergies för närvarande främsta teaterregissörer och dramatiker Farnaz Arbabi!
År 2006 utsågs hon till årets teaterpersonlighet av Sveriges Radio, fick Expressens stora teaterpris samt det prestigefyllda Sveriges teaterkritikers stora pris!
Hennes uppmärksammade nytolkning av Wilhelm Mobergs Utvandrarna har precis spelats färdigt. Nu väntar vi med spänning på nästa projekt från henne. En av hennes främsta egenskaper är har där kommit väl till pass nämligen att tolka textmaterial och stämmningar och sätta dem i nya sammanhang, utan att förlora den ursprungliga innebörden utan snarare kasta ett nytt ljus över den.
För mer inofrmation hänvisas tillfälligtvis till wikipedias biografi:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Farnaz_Arbabi
I framtiden skall jag givetvis såvväl bevitnna som recensera hennes verk, något att se fram emot!
Så därför en här en hyllning till en av Svergies för närvarande främsta teaterregissörer och dramatiker Farnaz Arbabi!
År 2006 utsågs hon till årets teaterpersonlighet av Sveriges Radio, fick Expressens stora teaterpris samt det prestigefyllda Sveriges teaterkritikers stora pris!
Hennes uppmärksammade nytolkning av Wilhelm Mobergs Utvandrarna har precis spelats färdigt. Nu väntar vi med spänning på nästa projekt från henne. En av hennes främsta egenskaper är har där kommit väl till pass nämligen att tolka textmaterial och stämmningar och sätta dem i nya sammanhang, utan att förlora den ursprungliga innebörden utan snarare kasta ett nytt ljus över den.
För mer inofrmation hänvisas tillfälligtvis till wikipedias biografi:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Farnaz_Arbabi
I framtiden skall jag givetvis såvväl bevitnna som recensera hennes verk, något att se fram emot!
Glädjande uttalande!
I DN debatt 11/5 står det att läsa. Alla vi som trodde att hela alliansen var besatta av det magiska ordet "markanden" och därmed godkände allt som gav det fördelar. Alla vi som trodde att aliiansen var oförmögna för självreflektion, en inte helt igenom elak slutsats efter en närmare titt på kulturpolitiken. Vi hade fel!
"....Det finns en naivitet i den hittillsvarande hanteringen av denna fråga. Man förefaller ha låst sig vid en uppfattning att en privat ägare alltid - som följd av de kommersiella drivkrafter de verkar under - har incitament att tjäna sina kunder. Nöjda kunder ger goda vinster.
Men världen är inte alltid god och alla de som i dag bedriver kommersiell verksamhet har inte enbart kommersiella mål. Det skall inte uteslutas att också politiska mål förekommer...." DN debatt 11/5 -07
Ja jubel och glädje är det jag vill säga. Vidare står att läsa att det finns praktiska frågor som inte kan vänta, man kan bara inte sälja ut statliga resurser utan att se vilka konsekvenser som blir. Här är man mest bekymrad över vad som skall hända med den svenska säkerhetspolitiken efter man sålt statens infrastrukturnät för kommunikationer som används av såväl medborgare som militär. En helt igenom berättigad oro, och tur är väl att dem kom på detta nu och inte om 5-7 år då olika bolag med norska, amerikanska och tyska ägare kunde lyssna på av som sas i rosenbad samtidigt som man tog ut avgift för det.
Det skall påpekas att det var regerigen Persson som påbörjade denna löjliga utförsäljingskampnaj, något som jag har svårt att förlåta. Däremot är det om jag minns rätt ett borgeligt initiativ från åren de senast regerade att man överhuvudtaget skall sälja ut statliga företag. Hitills har det varit ett fiasko. Ingen vet längre var ens lokala postkontor finns och det är ändå den mest lyckade övergången. Taximarknaden har väl klarat sig någotsånär men elmarkanden, o halleda där är det illa. Jag har inte koll på de exakta siffrorna men över 800% höjning i avgift för konsumenterna är det frågan om.
Jag minns en väldigt träffande kommentar som Tomas Östros gjorde under sitt första maj-tal i Örebro:
" ...jag mår alltid så dåligt när jag ser Mats Odell. Där går den man som har till ansvar att sälja ut våra gemensamma resurser, han som har ansvaret för att sälja ut det vi alla har arbetat för. Och till vilket pris? ... "
"....Det finns en naivitet i den hittillsvarande hanteringen av denna fråga. Man förefaller ha låst sig vid en uppfattning att en privat ägare alltid - som följd av de kommersiella drivkrafter de verkar under - har incitament att tjäna sina kunder. Nöjda kunder ger goda vinster.
Men världen är inte alltid god och alla de som i dag bedriver kommersiell verksamhet har inte enbart kommersiella mål. Det skall inte uteslutas att också politiska mål förekommer...." DN debatt 11/5 -07
Ja jubel och glädje är det jag vill säga. Vidare står att läsa att det finns praktiska frågor som inte kan vänta, man kan bara inte sälja ut statliga resurser utan att se vilka konsekvenser som blir. Här är man mest bekymrad över vad som skall hända med den svenska säkerhetspolitiken efter man sålt statens infrastrukturnät för kommunikationer som används av såväl medborgare som militär. En helt igenom berättigad oro, och tur är väl att dem kom på detta nu och inte om 5-7 år då olika bolag med norska, amerikanska och tyska ägare kunde lyssna på av som sas i rosenbad samtidigt som man tog ut avgift för det.
Det skall påpekas att det var regerigen Persson som påbörjade denna löjliga utförsäljingskampnaj, något som jag har svårt att förlåta. Däremot är det om jag minns rätt ett borgeligt initiativ från åren de senast regerade att man överhuvudtaget skall sälja ut statliga företag. Hitills har det varit ett fiasko. Ingen vet längre var ens lokala postkontor finns och det är ändå den mest lyckade övergången. Taximarknaden har väl klarat sig någotsånär men elmarkanden, o halleda där är det illa. Jag har inte koll på de exakta siffrorna men över 800% höjning i avgift för konsumenterna är det frågan om.
Jag minns en väldigt träffande kommentar som Tomas Östros gjorde under sitt första maj-tal i Örebro:
" ...jag mår alltid så dåligt när jag ser Mats Odell. Där går den man som har till ansvar att sälja ut våra gemensamma resurser, han som har ansvaret för att sälja ut det vi alla har arbetat för. Och till vilket pris? ... "
The Swedish cultur is bought t.... sorry brought to you by Bonniers
Egentligen är det lovvärt! DN har instiftat ett kulturpris. Själv läser jag DN och deras kulturbilaga så ofta jag kan, försöker hinna med varje dag. Ändå är det något i mig som blir lite rädd. Fast varför? Här har vi äntligen regeringens kulturpolitik! Låt någon annan än staten sköta det där som hon som är gift med Ulf Adehlson sysslar med....
Tyvärr får man den känslan när man ser över alliansens kulturpolitik i praktiken. Men det skall faktiskt inte kastas någons kugga i onödan på DN, dem kan ju inte hjälpa att deras tidning stödjer alliansen. Kulturpriset är bra för framför allt så skapas det dialog. Dialog om kulturen, det var inte igår...
Kan man jämföra olika kulturella genger? Vad är en värdig pristagare? Varför krävs det ett pris?
1 Man kan ju inte jämföra kulturellla genger eller uttryck, men det finns en poäng i att försöka för att på så sätt närma sig skillnaderna och likheterna. När man då tillslut i disskussionen kommer till ett svar på denna fråga kan man ärligen säga att man diskuterar och därmed synliggör dagens svenska kultur. Ett uppdrag av yttersta vikt-
2 Det är en synnerligen värdig pristagare! Martin Fröst tillhör världseliten på sitt instrument och är en musiker som man ständigt finner glädje av att lyssna på. Det enda negativt som finns att säga på denna punkt är jag aldrig har hört honom live.
3 Priset är en nödvändighet därför att det idag är förvånansvärt lite debatt om kultur som når utanför den egna sfären. Även andra kulturutövare har oftast ingen aning om vad som händer kring de andra uttrycken, vedertagna eller ej. Då kan man heller inte förvänta sig att man kan ha ett allmänt kulturmedvetande som handlar om annat än amerikanska tv program, shopping eller dem porrvideor som sänds på MTV.
Tyvärr får man den känslan när man ser över alliansens kulturpolitik i praktiken. Men det skall faktiskt inte kastas någons kugga i onödan på DN, dem kan ju inte hjälpa att deras tidning stödjer alliansen. Kulturpriset är bra för framför allt så skapas det dialog. Dialog om kulturen, det var inte igår...
Kan man jämföra olika kulturella genger? Vad är en värdig pristagare? Varför krävs det ett pris?
1 Man kan ju inte jämföra kulturellla genger eller uttryck, men det finns en poäng i att försöka för att på så sätt närma sig skillnaderna och likheterna. När man då tillslut i disskussionen kommer till ett svar på denna fråga kan man ärligen säga att man diskuterar och därmed synliggör dagens svenska kultur. Ett uppdrag av yttersta vikt-
2 Det är en synnerligen värdig pristagare! Martin Fröst tillhör världseliten på sitt instrument och är en musiker som man ständigt finner glädje av att lyssna på. Det enda negativt som finns att säga på denna punkt är jag aldrig har hört honom live.
3 Priset är en nödvändighet därför att det idag är förvånansvärt lite debatt om kultur som når utanför den egna sfären. Även andra kulturutövare har oftast ingen aning om vad som händer kring de andra uttrycken, vedertagna eller ej. Då kan man heller inte förvänta sig att man kan ha ett allmänt kulturmedvetande som handlar om annat än amerikanska tv program, shopping eller dem porrvideor som sänds på MTV.
Blåvitt och Elgar
Kommer just från den kyliga örebrokvällen då jag bevittnat ÖSK - IFK Göteborg. En härlig seger för Blåvitt med hela 4-0.
Inledningen var otroligt nog rätt jämn. Selakovic och Berg jobbade stenhårt på topp och Westman sattes på hårda prov. Örebro var med i matchen första 20 med framför allt Larsen som styrde och ställde och något organiserat spel stod inte driekt att finna utom två undantag. Nämnda anfallspar i blåvitt och dess högerflank där man gång efter annan kunde springa mer eller mindre ostört. Selakovic stod för en bländande prestation och ett bra avslut men westman var strået vassare, dock kunde en lam backlinje i örebro inte rensa. Bollen sveptes in mot mitten och Marcus Berg kunde stöta in 1-0. Resten av första halvlek såg ut ungefär på samma sätt som ledde till målet och Alexandersson var den klart dominerande kraften med närmast inga felpass.
Precis före andra halvlek skall starta samlas blåvitt spelarna för en pep-talk och en minut in i den andra halvleken står det 2-0. Tyvärr kan det inte sägas vara blåvitts förtjänst utan en fullkomligt löjligt örebrolag såg på medans blåvitt halkade än hit en ddit och plötsligt var det bara mål, inge på läktaren fattade hur det gick till iaf.... Resten såg ut som en match mellan ett pojklag och ett Allsvenskt lag. Ösk var helt tagna och trots ett halvhjärtat försök så stänkte Thomas Olsson in 3-0 från utkanten av straffområdet med en riktig pärla. Vasques gjorde nått helt magiskt tydligen för att få till 4-0 men står man på motsatt sida av plan såg man inte alls vad som hände, plötsligt lobbas bara bollen i mål.
Så ser det bra ut för blåvitt? Nja....sanningen och säga så var det mest Ösk som spelade uruselt. Men förhoppningsvis gav denna seger mod och självfötroende som kommer behövas när man möter de bättre lagen i serien och framför allt för att mot de lagen som man borde slå, för det är ju oftast då blåvitt inte kan prestera alls. Hoppas detta var ett bevis på motsatsen.
Så Elgar då? Jodå han fanns med på ett hörn även om det är mera tveksam om jag fanns med han i den snabbare satserna av enigmaversionerna. Men jag har någon dag till på mig att sätta dem räkorna och få tag på en frack.....
En del av lyckan....
Varför blir man så lycklig när man känner att man gjort något bra?
När man gör något som ger en så mycket tillbaka att man kan fokusera och återfokusera gång efter anna, höja sin prestation gån efter annan och fortfarande tycka att det är spännande och givande. När man trvis i den roll amn har, man känner att man är bra i den rollen. Om man är bra eller dålig är inte så viktigt om man känner sig lugn och bra i sin roll. Alla dessa tingh har gjort mig lycklig nu ikväll.
Det finns en väldigt rofylld del av lyckan. Plötsligt ser man tiden an, världen rusar inte förbi eller man själv ifrån den utan man tar in nya intryck och får nya idéer och tankar. Alla andra blir så mycket trevligare och man själv blir upprymd och vill dela med sig, skoja prata och berätta. Sedan blir alltid jag melakonlisk, som jag alltid blir och tänker på andra saker och på hur flyktigt allting är men när man är lycklig kommer man oftast tillbaka igen till det här lugan lyckliga tillståndet.
Dessutom blir man så skönt trött när man gjort någonting bra. En avslappning i hjärnan och musklerna som för en gångs skull känns helt naturlig. Jag tycker om det här med att veta att just nu finns det bara en sak jag kan fokusera på, som tar upp min tid så fullständigt att ingen, inte ens jag själv kan kräva mer. Då blir allt annat en bonus och i ljuset av den goda prestation man redan utfört och därmed så mycket roligare.
Sedan har vi det med att återuppleva, att på nytt bli ett med något manredan känner till. Om än kanske inte i detalj så i dem stora dragen, såväl en roll som en situation som ett verk. Man får en skön känsla av visshet, man vet vad som kommer och kan därför ta det med lite mer ro.
När man gör något som ger en så mycket tillbaka att man kan fokusera och återfokusera gång efter anna, höja sin prestation gån efter annan och fortfarande tycka att det är spännande och givande. När man trvis i den roll amn har, man känner att man är bra i den rollen. Om man är bra eller dålig är inte så viktigt om man känner sig lugn och bra i sin roll. Alla dessa tingh har gjort mig lycklig nu ikväll.
Det finns en väldigt rofylld del av lyckan. Plötsligt ser man tiden an, världen rusar inte förbi eller man själv ifrån den utan man tar in nya intryck och får nya idéer och tankar. Alla andra blir så mycket trevligare och man själv blir upprymd och vill dela med sig, skoja prata och berätta. Sedan blir alltid jag melakonlisk, som jag alltid blir och tänker på andra saker och på hur flyktigt allting är men när man är lycklig kommer man oftast tillbaka igen till det här lugan lyckliga tillståndet.
Dessutom blir man så skönt trött när man gjort någonting bra. En avslappning i hjärnan och musklerna som för en gångs skull känns helt naturlig. Jag tycker om det här med att veta att just nu finns det bara en sak jag kan fokusera på, som tar upp min tid så fullständigt att ingen, inte ens jag själv kan kräva mer. Då blir allt annat en bonus och i ljuset av den goda prestation man redan utfört och därmed så mycket roligare.
Sedan har vi det med att återuppleva, att på nytt bli ett med något manredan känner till. Om än kanske inte i detalj så i dem stora dragen, såväl en roll som en situation som ett verk. Man får en skön känsla av visshet, man vet vad som kommer och kan därför ta det med lite mer ro.
